Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Äldre direkta metoder för framställning av smidbart järn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
556
JÄRNET, DESS FRAMSTÄLLNING OCH FÖRSTA BEHANDLING.
Fig. 553. Svensk förhistorisk järnugn.
romarrikets dagar härrörande ugnar, av vilka flerstädes rester påträffats, ett avgjort
framsteg. Fig. 549 återgiver en gammalromersk smältugn, funnen tillsammans med
flera andra av samma slag i Saalburg i Tyskland. Man har med ledning av flera liknande
fynd sökt bilda sig en uppfattning av huru dessa ugnar varit beskaffade, och fig. 550
visar resultatet av en dylik rekonstruktion. Dessa ugnar antagas hava varit försedda
med bläster. En annan grupp av smältugnar skilja sig från de föregående därigenom,
att de varit byggda för naturligt drag utan användande av bläster (fig. 551). Dessa
ugnar utgjordes av en med lera infodrad grop H, som påbyggts med ett lågt schakt av
sten C. Från gropens botten vid a utgick en kanal K, som vidgade sig utåt och
utmynnade på sluttningen av den höjd, på vilken ugnen brukade vara anlagd. Denna
trattformiga kanal avsåg att uppfånga vinden. Liknande ugnar från förhistorisk tid,
av vilka en avbildats å fig. 552, hava i stort antal blivit funna i Schweiz; de utfördes
enligt Quiquerez på följande
sätt:
Direkt på marken utan
någon särskild grund utfördes
härdbottnen av ett 15 till 20
cm tjockt lager av eldfast
lera. Väggarna gjordes
likaledes av eldfast lera och
stöttades utvändigt av
obearbetade stenar, varvid
mellanrummen mellan dessa stenar
utfylldes med jord. Stundom
förekom även en andra
för-stärkningsmur, utförd på
samma sätt som den inre
muren. Fyra till fem
centimeter över härdsulan
läm
nades i murens ena sida en kanal öppen, vilken upptog ugnens hela bredd, var svagt
välvd samt vidgade sig utåt. Denna kanal var likaledes utförd av eldfast lera, och
dess mynning bildades av några stora stenar, täckta med en större stenplatta.
Schaktet, som var cylindriskt med 30—45 cm tjocka väggar, hade en höjd av 2.5 å
2.7 meter samt var upptill klätt med en krans av stenar. Quiquerez, som själv
undersökt c:a 230 olika ugnar av detta slag, har därvid aldrig funnit något som
kunnat tyda på att bläster använts vid dessa ugnar. Enligt hans åsikt hava de varit
byggda för naturligt drag och arbetat kontinuerligt.
Huru än härmed kan hava förhållit sig, så är formen på dessa ugnar högst
anmärkningsvärd. Särskilt äga de i den relativt stora höjden ett avgjort företräde framför de
omkring en halv meter djupa smältgropar, som förut beskrivits.
Även i Sverige hava rester av gamla smältugnar blivit funna, dock har man i
allmänhet ej med säkerhet kunnat bestämma den tid, från vilken de härstamma. En av de
äldsta kända »hedning ablästr or na» torde vara den av Montelius undersökta och såsom
uråldrig angivna ugnen från Klippan i Skåne (fig. 553). Den var antagligen en dragugn.
Den malm, som hos oss först kom till användning, var sjö- och myrmalm, och
därför är det också i närheten av fyndorter för dylik malm som de äldsta ugnarna böra
sökas. Dessa drevos antagligen med naturligt drag eller också med handbläster. Längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
