Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Äldre direkta metoder för framställning av smidbart järn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄLDRE DIREKTA METODER FÖR JÄRNFRAMSTÄLLNING.
559
får lättare tillträde. Veden antändes genast med en brand eller fackla, som stickes ned till
bottnen, varpå kortare ved påfylles, tills veden når lx/2 aln högt över ugnens mynning.
Alla håligheter, som uppstå under förbränningen, tilltäppas med småved eller spånor och
flisor, så att en jämn kolning av veden äger rum. Då kolningen är slutförd, hoptryckas
kolen först i mitten och sedan utmed sidorna. Sedan påsättas försiktigt på kolen 12
»pott» småkrossad malm, på så sätt, att
en öppning i mitten lämnas fri från
malm. När malmen blivit rödvarm,
föras kolen och malmen mot mitten, så
att här uppstår en förhöjning. Därefter
påsättas återigen 8 pott malm utefter
murkanten, och då malmen blivit
rödvarm, igångsättas bälgarna långsamt.
Kolen börja att förtäras i mitten och
sjunka ihop, varigenom en hålighet
uppstår. Sedan man makat kol och
malm från kanterna in mot mitten,
ökas blästern, och allt eftersom
sänkning uppstår i mitten, makas mera kol
och malm dit från sidorna. När kolen
äro halvbrända, göres en sista uppsättning av 4 pott malm. Mot slutet av blåsningen
bortrensas den malm, som halvsmält satt sig vid väggarna, och lägges mitt i ugnen,
där den får nedsmälta. Man blåser nu sakta, tills kolet är uppbränt, varefter man med
en krok vänder den erhållna järnsmältan samt upptager den med tången ur ugnen.
Smältan lägges på en större sten och klyves med en yxa nästan helt igenom. Efter en
rensning av ugnen från kolstybb och slagg inreses ny ved, och ny smältning företages.
Klyvningen av järnklumpen sker såsom nämnts ej helt igenom, utan de två
halvorna hänga samman,
varigenom smältan får det
karakteristiska utseende, som fig.
557 angiver.
På detta sätt framställt
järn var av en mycket ojämn
beskaffenhet och ej lämpligt
att omedelbart användas,
varför man företog en
omsmältning av detsamma. Denna
om
smältning beskrives av Evenstad sålunda: »Ur smideshärden (ässjan) upptages all
orenhet liksom kolstybben, så att hålet blir en tum djupt under smidesforman, men djupare
får det icke vara, enär blästern från forman måste kunna nå järnet, där det ligger i
fördjupningen för att kyla det, eljest får man stål i stället för järn. Fördjupningen göres
11—12 tum långt från formsidan och c:a 10 tum brett. Det packas tätt, plant och jämnt
på bottnen, så att det icke lutar åt någon sida. Bälgen och forman böra ligga så, att
blästern går rakt fram och icke uppåt eller nedåt eller åt sidorna. Härden fylles med
kol, och när dessa äro väl antända, lägges på kolen en halv eller en hel järnsmälta. Så
snart denna blivit så varm, att den kastar gnistor, tages den med en tång och hålles tätt
över luftströmmen, då den smälter och faller ned i härden. Under det att järnklumpen
Fig. 555. Sektion av osmundugn. (Enl. Schulze).
Fig. 556. Myrmalmsngn (enl. Evenstad).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
