Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Äldre direkta metoder för framställning av smidbart järn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
560
JÄRNET, DESS FRAMSTÄLLNING OCH FÖRSTA BEHANDLING.
Fig. 557. Myrjärnssmälta.
smältes, kastas litet torr sand samt finkrossad smidesslagg på elden. Den slagg, som
faller av järnet, då det upptages ur blästern och när det klyves, är mest tjänlig härtill.
Den på härden befintliga smältan antager flat form; ju flatare den är, desto bättre blir
järnet. Den tages genast upp med tången och hålles på kant mot en stor sten samt hugges
i lämpliga stycken. Därmed är järnet färdigt att bearbetas till olika ändamål.»
För framställning av stål kände man flera olika metoder. En av dessa utgjordes av en
slags sättshärdning, varvid järnstycken inbäddades i härdningspulver av varierande och
oftast egendomlig sammansättning. Sålunda förordas i ett recept användandet av
bockblod, grodor, metmaskar och rättikor, vilka ingredienser stötas i mortel för att därefter
torkas och pulveriseras. Sedan järnstyckena tillsammans med detta pulver inbakats i
lera, upphettades de under en längre tid i en smideshärd, varvid järnet upptog kol från
de av de organiska ämnena bildade
gaserna. På detta sätt erhöllo
järnstyckena ett tunt ytlager av stål.
Enligt en annan metod
tillverkades stål direkt i smältugnen. Som
denna i detta fall måste hållas
mycket het, företog man ej
stålsmältning förrän ugnen gått 4 å 5 dagar
för framställning av järn. Sedan
nu sista järnsmältan uttagits,
rensades ugnen hastigt, på bottnen
ströddes torr sand, avsedd att med
lerbottnen bilda erforderlig slagg
och samtidigt sänka härdbottnen,
så att det därstädes sedermera
samlade stålet skulle skyddas för
bläs-terns direkta inverkan. Härefter
inrestes och antändes veden så fort ske kunde. Då veden förkolnat, bortplockades
noga alla brandstumpar, varpå malmen påsattes; dock användes betydligt mindre
kvantitet av malm, än vad fallet brukade vara vid järntillverkning. I forman insattes
nu ett i spetsen kulformigt utsmitt spett, varigenom blästern bragtes att skärmaktigt
sprida sig i stället, så att man fick en relativt hög och jämn temperatur. Efter en tid
uttogs spettet, och man blåste möjligast skarpt för att ytterligare höja temperaturen.
Då halva kolmängden förbränts, uppsattes ej mera malm; emellanåt nedkastades dock
en handfull vällsand till ökande av slaggmängden. Så fort alla kolen förbränts, uttog
man med en tång den under slaggen liggande stålsmältan, kastade vällsand på den
samt hamrade den med en slägga, tills gnistkastningen upphört, då den sönderhöggs
i mindre bitar. Ofta användes endast smältans yttre delar, då de inre i allmänhet voro
för mjuka. De utvalda bitarna upphettades därefter ånyo i en smideshärd för den
slutliga utsmidningen.
En ytterligare metod för framställande av stål har beskrivits av Evenstad. Enligt
denna metod omvandlades smidesjärn till stål i samma härdar, vari järnsmältorna
brukade omsmidas, dock vidtogs den förändringen, att härden gjordes 2 tum djupare, så att
blästern ej skulle komma åt det smälta stålet. Som stor hetta var erforderlig, företog
man ej stålframställning förrän härden under hela dagen varit använd för utsmidning av
järnsmältor. Härden fylldes med ett tjockt lager av träkol, och starkaste bläster
på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
