Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Äldre direkta metoder för framställning av smidbart järn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
562 JÄRNET, DESS FRAMSTÄLLNING OCH FÖRSTA BEHANDLING.
rör, c:a 1 m långa och förande från bälgarna. Hela blästerledningen var nedlagd uti ett
grävt dike, fyllt med stybb och dyl. Ugnen saknade slagghål.
Bälgarna bestodo av tvenne kistor av trä, c:a 0.9 m i fyrkant och c:a 0.6 m höga. I
bottnen var upptaget ett kvadratiskt hål med c:a 0.2 m sida, som täcktes av en på
gångjärn rörlig trälucka, vilken tjänstgjorde som insugningsventil. I kistorna voro rörliga
lock av trä, tätade genom påspikad näver, insatta såsom kolvar. Dessa kolvar voro
försedda med kolvstänger av trä, vilka medelst vidj or voro upphängda i den fria ändan av
en i andra ändan fästad fjädrande granstång. Denna tjänstgjorde för kolvens lyftande.
Kolvarna pressades ned genom en hävstångsanordning, vars konstruktion närmare
framgår av figuren. På denna verkar ett par tryckare, fastsatta å vattenhjulets stock.
Då smälta skulle göras, inrestes hela ugnen full med torr, finkluven, rak ved, som
antändes vid bottnen. Härefter pådrogs en svag bläster och blåstes tills veden kolats och
ugnen var halvfull med kol. Sedan fylldes ugnen med träkol, som framställdes i små
liggmilor i närheten, och blåstes tills kolen voro genomglödgade, varefter rostad malm
Fig. 558. Rekonstruerad blästerugn för myrj ärnstillverkning, enligt Grabe.
påsattes, så åter kol och malm, tills smältan ansågs bliva lagom stor. Under stark bläster
fick nu det hela brinna ned. På slutet saktades blästern något, och då kolen tagit slut,
kvarstod en smälta av järn och slagg, den förra i väll varmt, degigt tillstånd, den senare
flytande. Med ett spett hopklämdes och lossades järnet från väggar och botten samt
upptogs med en tång med långa skalmar (blästtången) samt lades på en flat sten
(fäll-stenen) och hopslogs något med en vanlig jämslägga. Vikten av smältan anslogs till 18 å
20 kg. Den klövs vanligen medelst en större yxliknande mejsel i tvenne halvor,
hop-hängande vid ena sidan. Ugnen rensades genast från slagg, fylldes med ved, och en ny
smältning vidtog. Tiden för en smältning angavs till knappa 2 timmar. Den erhållna
järnklumpen kallades Ofelia’ och måste omvällas före utsmidningen.» Den använda
malmen utgjordes av myrmalm.
Under det att osmundsmidet sålunda utbildades och utvecklade sig i Norden, hade
i det övriga Europa andra metoder kommit till användning. För några mera
anmärkningsvärda av dessa skall i det följande i korthet redogöras.
Smide i rännhärdar. På vad sätt de gamla germanerna framställde sitt järn är ej
med visshet känt, dock kan det fastslås, att smidesjärnet framställdes direkt ur malmen.
Germanernas ugnar synas emellertid så småningom hava antagit formen av låga
härdugnar, som senare i tiden, möjligen efter en del mindre förändringar, fått namnet ränn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
