Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Äldre direkta metoder för framställning av smidbart järn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄLDRE DIREKTA METODER FÖR JÄRNFRAMSTÄLLNING.
563
härdar. Detta namn hänsyftar troligen därpå, att man lät den flytande slaggen rinna
ut ur ugnen eller härden. Rännhärdarna voro av mycket enkel byggnad, och som de i
äldre tider drevos med handbälgar, kunde de
uppföras var som helst och lämpade sig särskilt
för mindre och mera tillfällig tillverkning. Ofta
finner man resterna av dylika ugnar djupt inne
i stora skogar, alltså på ställen, där
bränsletillgången varit riklig. I Tyskland benämndes
rännverken under medeltiden ofta även
skogs-smedjor. Först i början av 1400-talet började
man att även använda vattenkraft för bälgarnas
drivande, ehuru de gamla handbälgarna ännu i
ett par hundra år voro i användning.
Fig. 559 visar ett rännverk från
1500-talet efter Agricola. Smeden står framför
rännhärden A och reglerar med ena handen
blästern medelst pådragsstången, genom vilken
tillflödet av vatten till vattenhjulet kan ökas
eller minskas. För att skydda sig mot de
koloxidrika förbränningsgaserna, som utströmma
från. härden B, har han virat en duk runt
nedre delen av ansiktet. Slaggen rinner ut
genom slagghålet C, och två arbetare bearbeta
den föregående smältan D med träklubbor E
för att sammanpressa den och utdriva slaggen.
Smältan föres sedermera till vattenhammaren
för vidare bearbetning och sönderhuggning
medelst järnmejslar. De sålunda erhållna järn-
styckena värmas sedan stundom i en särskild ugn för att slutligen uträckas till
stänger under vattenhammaren G.
Ugnen murades av sten och själva härden utformades med stybb. Tillverkningen
av en smälta, vartill fordrades 6 man, tog en tid av 6 å 8 timmar. Kolförbrukningen var
c:a 440 % och järnutbytet av malmen, som höll c:a 25 % järn, utgjorde endast c:a 12,5 %.
Korsikasniide. På Korsika hade sedan gammalt bedrivits en betydande
järnindustri, huvudsakligen grundad på ön Elbas ofantliga fyndigheter av rik järnmalm.
Elbaborna själva måste, på grund
av att deras ö endast ägde
obetydliga tillgångar på skog, nöja
sig med att i rännhärdar
framställa svampartade järnklumpar,
vilka sedan överfördes till
fastlandet eller huvudsakligast till
Korsika, där elbajärnet utsmeds
till spolformade stycken, vars
ändar, såsom framgår av fig.
560, voro långt utdragna för att
Fig. 560. Elbajärn.
Fig. 559. Rännverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
