Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Framställning av tackjärn - Elektriska masugnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAMSTÄLLNING AV TACKJÄRN. ELEKTRISKA MASUGNAR.
599
Fig. 608. Elektrisk masugn vid Fiskaa.
I Norge har intresset för elektriska masugnar varit stort, men då tillgången på
träkol i Norge är relativt ringa, har man där sökt komma fram till en ugnstyp, lämplig
för användning av koks som reduktionsmedel. Som de norska järnmalmerna i allmänhet
äro fattiga och vanligen endast kunna komma i fråga i anrikad form, har man vidare
önskat att i så stor utsträckning som möjligt kunna använda slig för elektrisk
järnframställning.
Bie Lorentsens ugn. År 1910 påbörjade man vid Tinfos på Notodden
försök med framställning av järn medelst en av H. Bie Lorentsen konstruerad elektrisk
ugn och med användning av koks som
reduktionsmedel. Ugnen, som var på c:a
370 kW och försetts med topp- och
bottenelektroder, var först öppen, liknande en
karbidugn, men försågs senare med tvenne
inmatningsschakt (fig. 607). Ugnen drevs
med 1-fas växelström och var icke anordnad
för gascirkulation. Efter samma princip,
ehuru med vissa förändringar, byggdes sedan
vid Tinfos flera större ugnar på c:a 1 300
kW, av vilka den första igångsattes år 1912,
samt vid Ulefos år 1913 en ugn på 1000 kW.
Fiskaaugnen. Norska staten, som
vid flera tillfällen sökt uppmuntra till en
inhemsk järnframställning, beslöt år 1922
att själv bekosta försök med elektriska
ugnar för att om möjligt få fram en
ugnstyp, som vore lämplig för
tackjärnstillverkning med koks som reduktionsmedel.
Försöken förlädes till Fiskaa vid Kristiansand,
där 500 kW stodo till förfogande, och
för-söksugnen, som blev färdig samma år, var
en öppen ugn, försedd med topp- och
bottenelektroder, samt liknade en
kiseljärnsugn. Toppelektroden utgjordes av en
Söderbergs kontinuerliga elektrod. Driftstiden kan
indelas i tre väsentligt olika perioder. Under
den första och längsta av dessa perioder var
ugnen anordnad på sätt, som ovan angivits.
Under den andra perioden användes icke
bottenelektroden, utan ugnen försågs i stället med tvenne toppelektroder. Man återgick
emellertid under den tredje perioden till en topp- och en bottenelektrod, varjämte man
försåg ugnen med ett valv (fig. 608). Nästan uteslutande har vid dessa försök koks
använts såsom reduktionsmedel; endast under ett par kortare perioder hava träkol blivit
använda. Några särskilda svårigheter hava vid användning av koks ej uppstått, ehuru
resultaten ej blivit så gynnsamma, som när reduktionsmedlet varit träkol. Man har
uppskattat, att kraftåtgången vid användning av koks varit 15 % större än vid användning
av träkol. Icke endast styckekoks utan även koksstybb har utan olägenhet kunnat
användas. Malmerna hava utgjorts av styckemalm, sinter och slig, vilka använts såväl i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
