Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Framställning av tackjärn - Elektriska masugnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
602
JÄRNET, DESS FRAMSTÄLLNING OCH FÖRSTA BEHANDLING.
Koloxid har redan vid relativt låg temperatur en strävan att förena sig med syre
till kolsyra, CO2. Såsom varande en gas kan den komma i mycket intim beröring med
malmen, vilket har ett gynnsamt inflytande på den hastighet, med vilken den förmår
reducera densamma. Koloxidens reducerande inverkan på malmen, som börjar redan vid
omkr. 200°, stegras avsevärt vid högre temperaturer. I masugnens nedre del, där en så
hög temperatur som 1 000 å 1 200° är rådande, håller masugnsgasen högst obetydligt
eller ingen kolsyra. Detta beror emellertid icke på att kolsyran vid denna temperatur icke
skulle kunna existera, ty kolsyrans dissociation är vid denna temperatur högst ringa,
utan därpå, att det glödande kolet omedelbart reagerar med den kolsyra, som bildas,
enligt formeln CO2 -|- C = 2CO. Koloxidens uppgift blir således vid denna temperatur
att vara en förmedlare mellan kolet och den fasta malmens syre, så att en reaktion dem
emellan kan äga rum. Längre upp i masugnspipan, där temperaturen ej är så hög, och
således kolets begär att förena sig med syre ej är så stort, hinner på grund av
mas-ugnsgasens stora hastighet denna reaktion ej att fullt genomföras, varför en del av
kolsyran kommer att bliva osönderdelad. Kolsyran och koloxiden i masugnsgasen sträva
alltid att till varandra intaga ett visst jämviktsförhållande, i det att reaktionen CO2 +
C 2CO är en omvändbar, reversibel, reaktion. Jämviktsläget förskjutes vid
temperaturförändringar, så att ju mera temperaturen sjunker, desto mera kolsyra kommer
masugnsgasen att innehålla. Reduktion med koloxid benämnes indirekt reduktion och
försiggår huvudsakligen medan malmen är i fast form, och innan malmstyckena börjat
smälta på ytan, varigenom alla porer tilltäppas och koloxidgasens inträngande till det
inre av malmen blivit omöjliggjord.
Vätets roll såsom reduktionsmedel vid masugnsprocessen torde vara obetydlig.
Dess förbränningsprodukt, vattenånga, börjar dissociera vid en temperatur av 1 000 å
1 200°, och i en reducerande atmosfär, sådan som förekommer i en masugn, sker någon
förening mellan väte och syre ej förrän temperaturen gått ned under 600°.
De reaktioner, som försiggå vid masugnsprocessen, äro av många slag och olika för
olika temperaturer och skilda områden i masugnspipan; delvis äro de ej fullt kända.
Reaktioner, som äro exoter miska, d. v. s. som avgiva värme, försiggå lättare än sådana, som
äro endotermiska, d. v. s. fordra värme för att kunna äga rum, och då alltid ett visst
tryck är rådande i pipan, försiggå sådana reaktioner lättare, som icke äro förbundna
med någon volymökning.
I stort sett kan man säga, att processen i en blästermasugn försiggår på följande sätt.
Det för processens genomförande nödvändiga värmet erhålles huvudsakligen genom att
det använda bränslet i stället förbrännes medelst den genom formorna tillförda luftens
syre. Härvid förbrännas kolen till kolsyra, som dock på grund av den i stället rådande
höga temperaturen omedelbart förenar sig med tillgängligt kol till koloxid. Endast i ett
bälte framför formorna kunna kolsyra och fritt syre påvisas; något högre upp i stället
hava de försvunnit ur masugnsgasen och ersatts med koloxid. Det kväve, som innehålles
i den tillförda luften, torde icke aktivt deltaga i processen. Visserligen förekommer i
masugnen någon bildning av cyan, men sannolikt härrör dennas kvävehalt från bränslet.
Den vattenånga, som med luften införes i masugnen, sönderdelas vid beröring med det
glödande kolet enligt formeln: H2O + C = CO + H2. Det sålunda frigjorda vätet torde
under passerandet genom masugnen ej åter förenas med syre, utan helt och hållet eller
åtminstone till allra största delen återfinnas i de bortgående masugnsgaserna.
När en uppsättning, bestående av malm och beskickningsmedel, vanligen kalksten,
samt bränsle, vanligen träkol eller koks, gjorts på masugnen, försiggår först en tork-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
