Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Framställning av tackjärn - Elektriska masugnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAMSTÄLLNING AV TACKJÄRN. MAS.UGNSPROCESSEN.
605
än föregående samt stelna långsammare än dessa. Bisilikatslagger hava en silikatgrad av
2.o; de äro glasiga, mycket lättsmälta, flyta lugnt samt stelna långsamt. Trisilikatslagger,
som hava en silikatgrad av 3.0, äro emalj artade; de äro ej så lättsmälta som bisilikater,
flyta trögt och stelna ytterst långsamt. Många mellanformer mellan dessa slaggsorter
finnas givetvis.
Vid träkolsmasugnar arbetar man vanligen med bisilikatslagger, under det att vid
koksmasugnar singulosilikatslagger äro vanligast, detta beroende på att det här är
nödvändigt att använda en basisk slagg, vilken kan upptaga största delen av det med koksen
tillförda svavlet.
Såsom nämnts har slaggens beskaffenhet ett avgörande inflytande på
sammansättningen av det järn, man önskar framställa. Erfarenheten har lärt oss vilka slagger, som
äro lämpliga i ena eller andra avseendet, huru stor procent av ett i beskickningen ingående
ämne, man kan påräkna att återfinna i järnet, och huru stor procent, som kommer att
gå i slaggen. Med stöd av kännedomen härom kan man så, med användande av
tillgängliga malmer och beskickningsmedel, beräkna den sammansättning, som
beskickningen för varje särskilt fall lämpligen bör hava.
Tackjärnets sammansättning är såsom förut framhållits även beroende av den
temperatur, som är rådande i stället. Denna är i sin tur avhängig av blästerns temperatur
samt av förhållandet mellan beskickningen och bränslet, så att ju mera bränsle, som
användes i förhållande till beskickningen, desto varmare blir masugnsgången. Den kvantitet
kol, som för varje gång uppsättes på masugnen, brukar man hålla konstant, under det
att man, allt efter den tackjärnssort, som för tillfället skall tillverkas, varierar malm- och
beskickningskvantiteterna. Uppsättes förhållandevis litet malm på kolen, erhålles
högre temperatur i masugnen; man säger då, att gången är nödsatt. Produkten blir grått
tackjärn med höga kisel- och manganhalter. Då däremot en större kvantitet malm än den
normala uppsättes på kolen, får man ett vitt tackjärn med mindre kisel- och
manganhalter; gången kallas hårdsatt.
Blästertemperaturen har stor inverkan på masugnsprocessen; sålunda kan man,
även om beskickningen hålles oförändrad, genom att öka eller minska blästerns
temperatur påverka tackjärnets sammansättning i önskad riktning. Härvid verkar en ökning av
blästertemperaturen på samma sätt som en minskning av malmpåsättningen. Vidare
är masugnens drivning av betydelse för tackjärnets sammansättning; sålunda kunna t. ex.
vid långsam drivning de reagerande ämnena under längre tid inverka på varandra, så att
reaktionerna dem emellan mera fullständigt kunna genomföras. Man skiljer mellan
absolut drivning, vilken angives med antalet hektoliter kol, som blivit uppsatta pr dygn,
och relativ drivning, varmed man förstår förhållandet mellan pr dygn drivna sättningar
och det antal sättningar, som erfordras för att fylla masugnen. Om t. ex. pr dygn göras
80 sättningar och pipan rymmer 50 sättningar, så är alltså den relativa drivningen 1.6.
Av erfarenhet vet man huru lång tid det åtgår för att en så stor kvantitet smält
tackjärn skall samla sig i stället, att tappning av järnet bör ske. Man räknar härvid
vanligen med antalet uppsättningar, släpp, så att efter ett visst antal dylika skall utslaget
äga rum. Med ett spett upptages då ett hål i den i järngatan packade sanden, och
tackjärnet får strömma ut genom en ränna och t. ex., såsom visas av fig. 610, vidare genom
en annan lång svängbar ränna till gjutna formar, s. k. kokiller, där det får hastigt stelna.
Vid tillverkning av gjuteritackjärn använder man dock icke kokiller, utan järnet får
utrinna i sandformar, där det får långsamt svalna. Efter stelnandet hänga tackorna
eller, såsom de, om gjutningen skett i sandformar, vanligen benämnas, galtarna, tillsam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
