Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Framställning av tackjärn - Elektriska masugnar - Indirekt framställning av smidbart järn - Välljärnsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIREKT FRAMSTÄLLNING AV SMIDBART JÄRN. VÄLL JÄRNSMETODER. 607
det intressanta rönet gjorts, att oaktat någon från sönderdelning av kalksten härrörande
kolsyra icke tillförts den avgående gasen, denna likväl hållit ungefär samma procent
kolsyra, som om obränd kalksten använts som flussmedel. Detta bevisar dels, att
den strävan, som koloxid och kolsyra hava att till varandra intaga ett för varje
temperatur bestämt jämviktsläge, varit avgörande för gasens sammansättning, dels att
användningen av bränd kalk medfört en minskning i den erforderliga kolkvantiteten,
i det att härvid en förhållandevis större mängd av det i reduktionsarbetet deltagande
kolet fått tillfälle att upptaga syre till full mättnad. Det har dock visat sig, att
beskickningen vid användning av bränd kalksten får benägenhet att hänga upp sig i
schaktet, vilket antagligen beror på en inträdande delvis släckning av kalken. Den
ekonomiska vinst, man kan göra genom att använda bränd kalk i masugnen, motverkas
givetvis till en del av kostnaderna för bränningen.
INDIREKT FRAMSTÄLLNING AV SMIDBART JÄRN.
VÄLL JÄRNS METODER.
Härdsmidesmetoder. Den process varigenom tackjärnet överföres till smidbart järn
ansågs förr innebära enbart en rening av järnet, varför den benämndes »färskning» på
svenska, »Verfrischung» på tyska och »refining» på engelska, benämningar, vilka
bibehållit sig till våra dagar.
Färskningsprocessen består i nedsmältning av tackjärn under tillförsel av luft
varvid en delvis oxidation av i tackjärnet ingående legeringsämnen såsom kisel, mangan
kol, svavel och fosfor äger rum. Processen befordras genom
bildandet av en järnoxidulrik slagg, vilken likaledes verkar oxiderande,
varför man söker befordra denna slaggbildning genom att använda
oxidrika tillsatser.
Såsom de äldsta färskningsugnarna kan man betrakta de
förut omnämnda s. k. slagghärdarna, av vilka fig. 612 visar en
typ, som använts i Thüringen. Härden utgjordes vid dessa ugnar
blott av en grop, formad av stampad slagg, över vilken befann
sig ett lager av kolstybb, som anfuktats och tillstampats. En
dylik stampad härd kunde, om den var riktigt utförd, användas
ett fjärdedels år och längre. Härden var tillgänglig från två sidor
och upptill försedd med en skorsten, som till att börja med
utfördes av ett med lera översmetat flätverk; senare övergick man dock
till att härför använda tegel. Ugnen uppfördes intill byggnadens
ena vägg, så att dess bakvägg direkt stödde sig mot husväggen.
I en av de övriga ugnsväggarna placerades blästerformorna,
vilka voro av koppar och hade en lutning nedåt av 4 å 5° samt
sträckte sig 6 å 7 tum in i härden. Formhöjden varierade allt efter
smältornas storlek, och formöppningen, som var halvcirkelformad, hade en diameter
av c:a 45 mm.
Färsksmidet i slagghärd skiljer sig från det gamla vid ränn- och styckugnarna
använda omsmidet därigenom, att vid detta senare smältan endast upphettades så mycket.
Fig. 612. Slagghärd
från Thüringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
