Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Indirekt framställning av smidbart järn - Välljärnsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
616
JÄRNET, DESS FRAMSTÄLLNING OCH FÖRSTA BEHANDLING.
införas fyra smältstycken, varvid ett av dem placeras i focus i den starkaste hettan,
under det att de andra smältstyckena, i och för förvärmning, läggas vid sidan av det i
focus placerade. När man fått gnistrande vällhets på en del av detta smältstycke,
uttages det ur härden och föres till hammaren, där dess vällheta parti utsmides, medan ett
annat smältstycke inmakas i den starkaste hettan. När den vällda delen av det första
smältstycket är uträckt, överföres detta ånyo till räckhärden för att förvärmas, varefter
den icke uträckta delen av detsamma bringas upp i vällhetta, medan övriga smältstycken
utsmidas, och så undan för undan, tills alla fyra smältstyckena äro utsmidda till stänger.
Såsom förut framhållits får tackjärnet avsmälta från gösarna under hela den tid,
som åtgår för smältans färdiggörande i vallonhärden, varvid det nedrinnande tackjärnet
kommer att bilda hårdare partier i smältan. Vid den efterföljande behandlingen i
räckhärden nedsmälta, till följd av den därstädes rådande starka vällhettan, en del av dessa
högkolade inneslutningar, nämligen partier med från c:a 1.30 %C och uppåt till tack
-järnskörtlar med c:a 4 % 0. Det nedsmälta järnet samlar sig på härdbottnen, där det
dels av slaggen, dels av blästern färskas och så småningom bildar en kaka, som
benämnes luppsmälta. Denna luppsmälta, som tid efter annan uppbrytes, behandlas, sedan den
Fig. 616. Franche-comtéhärd, äldre typ.
uttagits ur härden, som en vanlig smälta. Man har funnit, att detta järn i regel är av
lika hög kvalitet som övrigt vallonjärn, varför det numera försäljes tillsammans med detta.
Den vid vallonsmidet erhållna produkten är oaktat den ursmältning av hårdare
partier, som äger rum i räckhärden, likväl icke av homogen sammansättning. I en och
samma stång kan man finna partier, som hålla endast 0.02 % C, men också sådana med
upp till 1.30 % C. Detta förhållande innebär emellertid i förevarande fall icke någon
svaghet hos metoden, ty nutida svenskt vallonsmide utgår ju ej på tillverkning av en
mjuk produkt, utan endast på framställandet av ett material, lämpligt för en senare
omsmältning i deglar till stål.
Franche-comtésmidet. I Burgund, i nordöstra Frankrike och i Belgien
utvecklades tidigt ett från tysk- och vallonmetoderna något avvikande
härdfärsknings-förfarande, som blivit benämnt Franche-comtésmide. Såsom detta först bedrevs, liknade
det vallonmetoden däruti, att tackjärnet infördes i härden i form av långa, tunga gösar,
men skilde sig från denna därigenom, att smältans framställande och de erhållna
smältstyckenas uppvärmande för utsmidning skedde i en och samma ugn i likhet med
förhållandet vid tysksmidet.
Fig. 616 visar en avbildning av en franche-comtéhärd från början av 1800-talet.
Slagghällen var här nedtill försedd med en stor fyrkantig urtagning, och på vardera sidan
om denna voro 4 stycken spetthål anbragta. Härden var försedd med endast en forma.
Tackjärnsgösen infördes i ugnen på en rulle på samma sätt som vid vallonsmidet, och
för varje smälta avsmältes 65 å 80 kg tackjärn. Under det att smältningen av
tackjärnet, som helst borde vara ljust jämngrått, ägde rum, uppvärmdes samtidigt de från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
