Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Indirekt framställning av smidbart järn - Välljärnsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
626
JÄRNET, DESS FRAMSTÄLLNING OCH FÖRSTA BEHANDLING.
Fig. 624. Raffineringsugn med
kokseldning.
Blötsmid e. I Sverige har man på senare tid sökt utarbeta en metod, den s. k.
blöt smide smeto den, enligt vilken smält tackjärn skulle användas vid lancashireprocessen.
De första försöken i denna riktning gjordes av Forsberg och Wallerstedt, som
överförde tackjärn i skänk direkt från masugnen till
härden. Försöken utföllo dock ej
tillfredsställande, vilket särskilt måste tillskrivas variationer
i tackjärnets sammansättning vid de olika
utslagen från masugnen. Sedermera har C. W.
Tide-ström utfört försök att vid lancashiretillverkning
använda flytande tackjärn, som blivit omsmält
och delvis förfärskat i flamugn, och då detta
skrives, är blötsmidesmetoden föremål för en
utredning från Jernkontorets sida.
De fördelar, som man vid övergång till
blötsmide anser sig kunna påräkna, äro dels en
med c:a en tredjedel minskad träkolsåtgång i
härden, dels en god, likformig och samtidig färskning av tackjärnet och dels en mera
mjuk och likformig lancashiresmälta utan inblandade stålartade partier.
Puddelprocessen. Alla de i det föregående beskrivna metoderna för framställning
av smidbart järn voro baserade på användning av träkol såsom bränsle. Ju större
förbrukningen av järn blev, desto större blevo svårigheterna att anskaffa erforderliga
kvantiteter träkol, vilka på grund härav givetvis stego avsevärt i pris. Visserligen hade
det lyckats att för tackjärnets framställning ersätta träkolen med koks, men alla försök att
även vid tackjärnets omvandling till smidbart järn använda stenkol eller koks hade
misslyckats. De mineraliska bränslena hålla ju betydligt mera svavel än träkolen, och vid
de anställda försöken hade man ej lyckats förhindra, att en stor del av dessa bränslens
svavel upptogs av järnet och i högsta grad försämrade dettas kvalitet.
Det var givetvis länder med obetydliga tillgångar på skog, som isynnerhet ledo av att
ingen användbar metod för framställande av smidbart järn med stenkol såsom bränsle
framkommit. Särskilt skulle det ju för det skogfattiga Englands järnindustri bliva av
en utomordentlig betydelse, om en metod kunde utarbetas, enligt vilken
tackjärnsfärsk-ning med gott resultat kunde ske med utnyttjande av landets rika tillgångar av fossilt
bränsle. Många försök i olika riktningar hade i England gjorts för att lösa detta problem,
men utan framgång. Mot slutet av 1700-talet var det i England framställda stångjärnet
av en så dålig beskaffenhet, att det ej godkändes för leveranser till engelska staten, utan
man var härför hänvisad till import, huvudsakligen från Sverige och Ryssland.
Då framträdde år 1784 Henry Cort med ett patent, utgående på framställning av
smidbart järn i flamugn. I motsats till vad vid de äldre metoderna var fallet, fick bränslet
enligt Corts uppfinning ej komma i direkt beröring med järnet, utan det förbrändes i en
särskild eldstad, och endast lågan fick stryka fram över järnet samt upphetta detta till
smältning. Härigenom förhindrades, att järnet upptog större del av bränslets svavelhalt,
varigenom även med användning av stenkol och koks som bränsle ett gott smidbart järn
kunde erhållas.
På grund av det för Corts metod karakteristiska arbetssättet har metoden blivit
benämnd puddelprocessen (av eng. puddle = älta). Corts uppfinning, som kompletterades av
ett av honom redan år 1783 taget patent rörande valsning av till stark glödhetta
upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
