Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Indirekt framställning av smidbart järn - Götjärnsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
636
JÄRNET, DESS FRAMSTÄLLNING OCH FÖRSTA BEHANDLING.
järn. Några av de erhållna göten utvalsades till järnvägsskenor, vilka våren 1857
ut-lades vid Derby station, där de lågo till år 1873. På grund av de ogynnsamma resultat,
som i övrigt erhöllos med bessemerstålet, och då man i England allmänt började anse
bessemerprocessen för värdelös, lät emellertid Mushet, som med anledning av de
omnämnda patenten legat i häftiga strider med Bessemer och dessutom kommit i ekonomiska
svårigheter, sina värdefulla patent förfalla.
Bessemer lät sig emellertid ej nedslås av de motgångar, han rönte, utan sökte på
olika vägar efter en förklaring till att det efter hans metod framställda järnet icke visat
sig äga erforderlig kvalitet. Han fick också snart klart för sig det viktiga förhållandet, att
vissa, skadliga föroreningar i tackjärnet, som vid puddelprocessen till stor del gingo i slaggen,
vid bessemerprocessen däremot nästan helt och hållet-återfunnos i järnet. Det var särskilt
fosfor, som härvid visade sig såsom en mycket farlig förorening, isynnerhet som göt järnet
befanns vara mycket känsligare för en även ringa inblandning av fosfor än vad fallet var
med välljärnet. Härav förklarades bl. a. misslyckandet av de försökssmältningar, som i
Wales företagits med ett från puddelslagg framställt tackjärn, som höll icke mindre än
1.9 % fosfor. Bessemer förordade nu, att för processen endast skulle användas tackjärn, som
var i möjligaste mån fritt från fosfor och svavel. Härmed var visserligen ett steg i rätt
riktning taget, men mycket återstod dock ännu, innan metodens framtid kunde anses vara
säkrad.
Ägarna av de engelska puddelverken, vilka fruktade, att bessemerprocessen, om den
lyckades slå igenom, skulle kunna bliva en svår konkurrent till den i deras egna verk
praktiserade puddelmetoden, gjorde allt för att misstänkliggöra såväl bessemerprocessen
som dess upphovsman, och det gick så långt, att Bessemer rent av blev beskylld för att
vara en svindlare. Detta bidrog ytterligare till att den åsikten alltmera befästes, att
processen icke var värd några flera försök. Bessemer själv synes till och med vid slutet av år
1856 hava misströstat om att lyckas helt genomföra sin uppfinning, ty i de patent, han
vid denna tidpunkt uttog, sökte han på olika sätt kombinera sin metod med
puddelprocessen.
I Sverige hade emellertid försök enligt bessemermetoden börjat utföras av konsul
G. F. Göransson, och det är denne energiske och duglige man, som äran tillkommer av att
hava lyckats på ett praktiskt och tillförlitligt sätt genomföra uppfinnarens geniala idé och
därmed trygga bessemerprocessens framtid.
Göransson, som var chef för firman Daniel Elfstrand & Co i Gävle, vilken firma
ägde Edsken masugn och Högbo bruk i Gästrikland, reste våren 1857 till London i avsikt
att köpa en ångmaskin för biåsverket vid Edsken. Firmans engelska ombud, som köpt det
patent, Bessemer nyligen uttagit i Sverige för tillverkning av stål och järn, erbjöd
Göransson att köpa en del av detta patent. Göransson begav sig då till Bessemers försöksverkstad
i London för att erhålla närmare upplysningar om metoden, och det förklarades då för
honom, att allt gick till belåtenhet. Affären uppgjordes, och som Göransson ej själv hade
någon erfarenhet i järntillverkning, beslöts det, att Bessemer skulle sända över alla
erforderliga maskiner samt dessutom en kompetent person, som skulle biträda vid
tillverkningens igångsättande. Redan den 10 november 1857 påbörjades blåsningen vid Edsken.
Den första bessemerugnen vid Edsken har beskrivits av bergmästaren C. O.
Troi-lius, som på uppdrag av Jernkontoret i januari 1858 besökte Edsken för att, med
anledning av att brukets ägare för försökens fortsättande anhållit om ett förlagslån från
Jernkontoret, taga närmare kännedom om den nya järn- och stålframställningsmetoden.
Ur Troilii rapport till Jernkontoret anföres följande: »Den här begagnade bessemer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
