Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Indirekt framställning av smidbart järn - Götjärnsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
640
JÄRNET, DESS FRAMSTÄLLNING OCH FÖRSTA BEHANDLING.
På många vägar hade man också försökt att lösa detta problem, men utan resultat.
Alla ansträngningar att åstadkomma en fosforrening i själva konvertern hade
misslyckats, och samma var förhållandet med försök, som gjorts i avsikt att bortskaffa
fosforn redan ur malmen eller att genom vissa tillsatser i masugnen befria tackjärnet från
dess fosforhalt. Man hade till och med sökt att, innan tackjärnet tappades in i konvertern,
genom en förberedande smältprocess avlägsna fosforn ur tackjärnsbadet. På många sätt
hade man alltså sökt komma fram till det avsedda målet, och man hade kommit så långt,
att man insåg, att någon fosforrening i konvertern ej kunde erhållas med den infodring
av densamma, som allmänt användes. Denna infodring bestod, ehuru den kunde vara
ganska olika på olika ställen, huvudsakligen av kiselsyra. För att fosforn skall kunna
avlägsnas, måste infodringen emellertid vara basisk. Man var på det klara med, att en
ren kalkinfodring medgav en vittgående fosforrening; emellertid voro de högbasiska
material, som man tänkte sig kunna ifrågakomma, så svårsmälta, att någon sintring
eller smältning av desamma, varigenom infodringsämnet kunde fås att häfta samman,
ej kunde ernås, varför en infodring med ett dylikt material visade sig alldeles för
ohållbar.
På grund av de många misslyckade försöken att medelst en basisk infodring komma
fram till en lösning hade den åsikten blivit allmän, att det var praktiskt omöjligt att
åstadkomma en fosforrening i själva konvertern. Så låg frågan till, när den unge Sidney
Gilchrist Thomas vid Iron and Steel Institutes möte i mars år 1878 efter ett föredrag om
avskiljandet av fosfor, hållet av den bekante metallurgen Lowthian Bell, begärde ordet
och yttrade: »Det torde intressera de här närvarande att höra, att det lyckats mig, att
med understöd av herr Martin vid Blaenavon helt avlägsna fosfor i bessemerkonverter.
Visserligen må detta påstående förefalla så löjligt, att jag knappt blir trodd, men jag har
beviset härför genom flera hundra analyser, utförda av herr Gilchrist. Denne har lett
nästan alla försöken, vid vilka bearbetats stålmängder från 6 pund upp till 10 centner.
Alla resultaten hava motsvarat den av mig på förhand uppgjorda teorin, och vi hava i
ogunstigaste fall kunnat avlägsna 20 % av fosforn och i gynnsammaste 99.9 %. Vi hoppas,
att vi nu lyckats övervinna de tekniska svårigheter, som hittills stått hindrande i vägen.»
Det var emellertid ingen av de närvarande, som då tog någon notis om Thomas
yttrande eller begärde att få närmare upplysningar i saken. Man ansåg det helt enkelt
vara förmätet av en ung, obekant man att vilja påstå sig hava löst ett problem, som
tidens mest framstående metallurger ansågo för olösligt.
Thomas lät sig emellertid ej nedslå, utan fortsatte sina försök, vilka han utförde
tillsammans med sin kusin Percy C. Gilchrist. Det första patentet, som erhållits i
början av år 1878, omfattade ett ugnsfoder, bildat av kalk eller magnesia eller en blandning
av båda, tillsatt med så mycket kiselsyra, i form av vattenglas, eller lera, att massan vid
hög temperatur sintrade samman, utan att dock smälta. Av de fortsatta försöken, som
utfördes med olika basiska infodringsmedel, framgick det snart, att en blandning av
starkt bränd dolomit med möjligast ringa procent eldfast lera visade sig vara det
lämpligaste materialet för framställning av ett hållbart basiskt konverterfoder, varför Thomas
hösten år 1878 uttog ett patent på »en metod att framställa eldfasta basiska tegel
genom att blanda magnesiahaltig kalksten med ringa mängder kiselsyra, lerjord och
järnoxid, att forma massan till tegel och bränna densamma vid vitvärme».
Thomas anmälde sig nu till att hålla ett föredrag vid Iron and Steels höstmöte
under utställningen i Paris samma år. Ursprungligen var hans föredrag uppfört i början av
föredragslistan, men blev sedan, för att lämna företräde för mera bekanta personer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
