Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Indirekt framställning av smidbart järn - Götjärnsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIREKT FRAMSTÄLLNING AV SMIDBART JÄRN. GÖTJÄRNSMETODER. 641
flyttat till slutet av densamma och slutligen på grund av den framskridna tiden helt
avförd från dagordningen. Härav framgår tydligt, vilken liten vikt man fäste vid Thomas’
uppfinning. Denne arbetade emellertid vidare och lyckades för sin uppfinning intressera
Windsor Richards, direktör för de stora Eston-stålverken invid Middlesborough.
Här blev han i tillfälle att utföra sina försök i full skala i en 10 tons konverter och gjorde
då den erfarenheten, att fosforn huvudsakligen avlägsnas först sedan kolet till största
delen blivit oxiderat, varför en överblåsning var nödvändig. Det visade sig vidare, att
för processens genomförande en riklig tillsats av basiskt material (kalk) måste ske för att
de vid oxidationen bildade kisel- och fosforsyrorna skulle bindas och gå i slaggen. Härpå
tog Thomas i april 1879 sitt tredje huvudpatent, och nu var hans metod fullt färdig.
Nyheten om den nya och framgångsrika Thomas-Güchristprocessen, som den kallades,
spred sig mycket snabbt, och när Thomas äntligen den 8 maj 1879 fick hålla sitt
föredrag inför Iron and Steel Institute, så var det med andlös spänning, som Englands
ståltillverkare lyssnade till den unge uppfinnaren. Redan innan detta föredrag hållits, hade
dock cheferna för två av Tysklands mest framstående järnverk, inseende den nya
metodens oerhörda betydelse för Tyskland, som ju äger kolossala tillgångar av fosforhaltiga
järnmalmer, förvärvat patenträttigheterna för Tyskland. Det har också visat sig, att
thomasprocessen speciellt för Tyskland varit av den allra största betydelse och i högsta
grad bidragit till den storartade utvecklingen av Tysklands järnindustri.
Konvertrarna för basisk bessemer utföras större än för sur bessemer, nämligen så att
de äro avpassade för charger från 10 upp till 35 ton.
Den vid thomasprocessen bildade slaggen har på grund av sin höga fosforhalt efter
pulverisering fått användning som gödningsämne under namn av thomasfosfat.
Lillbessemennetoden. Utvecklingen av såväl den sura som den basiska
bessemermetoden gick allt mera i den riktningen, att man gjorde konvertrarna allt större och större,
varigenom tillverkningen förbilligades, ehuru samtidigt anläggningskostnaderna blevo
allt högre såväl för själva bessemerverket som även för de valsverk, vilka erfordrades för
bearbetning av de stora kvantiteter stål, som med korta mellanrum levererades från de
stora konvertrarna. Man sökte därför konstruera fram en mindre konvertertyp, rymmande
högst 1 a 2 ton, vilken för flera ändamål ansågs skulle medföra många fördelar. Förutom
den betydligt lägre anskaffningskostnaden skulle dessa s. k. lillbessemerkonvertrar vara
lämpliga för samarbete såväl med de redan befintliga valsverk, som ursprungligen
uppförts och avpassats efter puddelprocessen, som även med de på många ställen använda
mindre masugnarna. Där tillverkningen utgjordes av många till sin sammansättning
varierande stålsorter, borde det vidare vara en fördel att arbeta med ett större antal
ej så stora charger; och för framställning av stålgjutgods borde användandet av
mindre konvertrar erbjuda avsevärda fördelar.
Många förslag hava även framkommit och försök gjorts till lösande av denna fråga,
och många patent på lillbessemerkonvertrar såväl för sur som basisk infodring hava
uttagits. Det har dock visat sig, att tillverkningen blivit för dyr, så att produkten ej
kunnat konkurrera med stål, framställt i stora konvertrar eller enligt andra
stålframställningsmetoder. För ett ändamål hava emellertid mindre konvertrar visat sig vara
användbara, nämligen för framställning av stålgjutgods. Särskilt vid tillverkning av
mindre och tunnväggigt stålgjutgods har lillbessemermetoden visat sig vara synnerligen
lämplig, och detta på grund av att stålet vid denna metod kan bibringas en mycket hög
temperatur och en däremot svarande lättflutenhet. På senare tid har
lillbessemermeto-41—252144. Uppfinningarnas bok. IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
