Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Indirekt framställning av smidbart järn - Götjärnsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIREKT FRAMSTÄLLNING AV SMIDBART JÄRN. GÖTJÄRNSMETODER.
643
Båda de två sist omnämnda konvertertyperna hava fått en tämligen utbredd
användning för framställning av stålgjutgods.
. ■ - ■ ■ , - .
Bessemerprocessens metallurgiska förlopp. Vid den sura
bessemerprocessen användes för konvertrarnas infodring förr kvartsmassa, som inramades, men
numera användes vanligen för detta ändamål kvarts- eller chamottetegel. Det tackjärn,
som skal] användas, måste för att vara lämpligt för processen innehålla vissa mängder av
sådana ämnen, som vid sin förbränning kunna avgiva det värme, som för processens
genomförande är nödvändigt. De ämnen, som härvid ifrågakomma, äro huvudsakligen
kol, kisel och mangan. Processens förlopp ställer sig olika allt efter tackjärnets
sammansättning; på skilda håll ha också olika förfaringssätt utvecklat sig.
Enligt den svenska metoden använder man tackjärn med relativt låg kiselhalt (0.6—1.3
%). Under det att man förr vanligen ej höll manganhalten i tackjärnet högre än 1 å 2 %,
fordrar man numera i allmänhet att den skall uppgå till c:a 3 %.
Vid den kontinentala europeiska metoden arbetar man med en kiselhalt i tackjärnet
av 1.3—2 % och en manganhalt av 1—3%. Båda dessa metoder fordra hög
begynnelsetemperatur på tackjärnet; under blåsningen oxideras kisel, mangan och kol ungefär
samtidigt.
Enligt den engelska metoden, där tackjärnet kommer till konvertern med låg
begynnelsetemperatur, hålles hög kiselhalt i tackjärnet (2—3 %), under det att manganhalten
vanligen ej överstiger 0,75%. Under processen oxideras först kisel och därpå mangan samt
slutligen, sedan järnet blivit tillräckligt varmt, även kolet.
Vid den amerikanska metoden användes likaledes låg begynnelsetemperatur på
tackjärnet, men kiselhalten uppgår här endast till 0.6—1.3 % och manganhalten knappast till
0.5 %. Då kisel är det ämne, som vid den sura bessemerprocessen genom sin förbränning
verksammast bidrager till att höja tackjärnets temperatur, skulle processen enligt den
amerikanska metoden med dess låga begynnelsetemperatur på tackjärnet ej vara
genomförbar, såvida konvertern själv ej vore mycket varm. Detta åstadkommes på så sätt,
att man låter blåsningarna följa så tätt på varandra, att någon egentlig avsvalning
av konvertern ej hinner äga rum. Som man här använder tackjärnsblandare, behöver
nämligen någon avsvalning av konvertern under väntan på utslagen från masugnarna
icke ifrågakomma. Vid den amerikanska metoden oxideras kiseln nästan fullständigt,
innan kolet börjar bortgå.
Den slagg, som uppstår vid de nämnda legeringsämnenas förbränning eller erhålles
genom särskilda tillsatser, måste vara av sådan beskaffenhet, att den ej angriper
konver-terns infodring. Någon rening från fosfor kan således vid den sura bessemerprocessen
endast i ytterst ringa grad förekomma, då härför skulle erfordras en starkt basisk slagg.
Såväl fosfor- som svavelhalten i tackjärnet bör vid den sura bessemerprocessen vara låg.
Skall man tillverka bessemerstål, kan detta ske på tvenne olika sätt. Vanligen brukar
man ej fortsätta blåsningen, sedan den önskade kolhalten nåtts, utan man tappar då
stålet omedelbart; men stundom, särskilt när mera kiselrikt tackjärn användes, blåser
man ända tills största delen av kolet blivit bortfärskat samt företager sedan en
upp-kolning. Denna kan ske antingen genom att jämbadet tillföres lämpliga mängder
spegeljärn eller också genom att i skänken tillsättes kpkspulver.
Man bör vid blåsningen söka undvika, att syre får gå oförbränt genom badet, emedan
det liksom det åtföljande kvävet bortför avsevärda värmekvantiteter. — Under det luften
pressas upp genom den smälta järnmassan, upptager det en viss värmemängd från denna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
