Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Indirekt framställning av smidbart järn - Götjärnsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIREKT FRAMSTÄLLNING AV SMIDBART JÄRN. GÖTJÄRNSMETODER.
653
En annan tippbar martinugn, vilken kommit till ganska stor användning,
paten-terades år 1895 av amerikanen S. T. Wellman. Under den cylinderformade ugnens
botten har såsom synes av fig. 648
an-bragts ett kuggsegment, som ingriper i en
horisontal kuggstång, fästad vid ett kraftigt
stativ. Fig. 649 visar en modifikation av
Wellmans ugnstyp, patenterad år 1898.
Ugnen har här givits en form, som mera
överensstämmer med den för en vanlig
martinugn brukliga formen. Ugnsrummet
vilar på en vagga, som uppbäres av ett
stativ, och rörelsen åstadkommes medelst
hydraulik.
De första ugnarna med rörlig härd hade för sin tillkomst att tacka den förr särskilt
i Amerika vanliga föreställningen, att det skulle vara av stor fördel för färskningsarbetet,
om badet försattes i en viss rörelse, så att en intimare
blandning av den smälta massan kunde äga rum. Senare
fick man dock klart för sig, att en på detta sätt
åstadkommen obetydlig omblandning ej medförde några
särskilda fördelar. De tippbara ugnarna hade likväl visat
sig medföra flera fördelar, bland annat den, att arbetet
med att få upp tapphålet, som vid de fasta martinugnarna
stundom stött på svårigheter, bortföll. Denna fördel var
dock ej så stor, att den hade berättigat de stora ökade
kostnader, som uppförandet av en tippbar martinugn
medförde; men sedan man börjat arbeta med flytande
tackjärnsinsats och med flera slagger, blev förhållandet
ett helt annat, och då kom denna ugnstyp till sin
fulla rätt, ty det var lätt både att i ugnen tappa in
tackjärnet och att avtappa de olika slaggerna, utan att järnet följde med.
Talbots martinmetod. Den av Benjamin Talbot utarbetade
kontinuerliga martinmetoden grundar sig på det förhållandet,
att om smält tackjärn tillföres ett järnbad, vars
kol-halt är låg men vars temperatur är avsevärt högre än
tackjärnets, så inträder vid närvaro av en oxidrik och
starkt basisk slagg en synnerligen kraftig reaktion,
varvid tackjärnet hastigt avkolas och dess
legerings-ämnen till största delen gå i slaggen. För metodens
utförande användas tippbara martinugnar av
betydande storlekar. De första ugnarna — den första
byggdes år 1898 vid Pencoyd Iron Works i
Pennsylvania — arbetade med en insats av 75 ton, men
ugnarnas storlek har sedan ökats, så att man numera
använder ugnar med en kapacitet av upp till 300 ton.
Metoden utföres sålunda: först chargeras ugnen fullt med flytande tackjärn, skro
och kalksten. Under nedfärskningen, vilken sker under tillsats av malm, måste man
stundom genom tippning av ugnen avtappa den bildade slaggen och därefter insätta
Fig. 648. Wellmans första
tippbara martinugn (1895).
Fig. 649. Wellmans tippbara
martinugn, förbättrad typ (1898).
Fig. 647. Campbells tippbara martinugn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
