Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Indirekt framställning av smidbart järn - Götjärnsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIREKT FRAMSTÄLLNING AV SMIDBART JÄRN. GÖTJÄRNSMETODER.
655
som arbeta gemensamt ocb med den ena ugnen placerad på ett högre plan än den andra,
så att stålet från den övre ugnen kan genom en ränna tappas direkt in i den nedre ugnen.
Båda ugnarna hava basisk infodring, och det tackjärn, som användes, har hög fosforhalt.
Den övre ugnen beskickades vid Kladno direkt från masugnen med ett tackjärn, som
höll c:a 3.5 % C och c:a 1.5 % P, varjämte i denna ugn även tillsattes en viss mängd
kalksten och malm. Sedan järnet nedfärskats till c:a 1.75 % C och c:a 0.65 % P, överfördes
järnet men ej slaggen genom en ränna till den nedre ugnen, som förut beskickats med
malm, kalksten och skro samt skarpt förvärmts. Vid itappningen av det från den övre
ugnen kommande järnet uppstod ett kraftigt kok, varvid järnet färdigfärskades och
defosforerades. Innan tillsatsen av ferromangan företogs, brukade järnet hålla c:a 0.08 %
C och 0.045 % P.
Då chargetiden aldrig kan hållas exakt lika i de båda ugnarna, vilket för metodens
ideala genomförande vore erforderligt, uppstå tidsförluster, vilket har en ogynnsam
inverkan på metodens ekonomi.
Hoeschmetoden har utvecklat sig ur Bertrand-Thielmetoden och utgör en
förbättring av densamma. Vid järn- och stålverket Hoesch i Tyskland hade man infört
Bertrand-Thielmetoden; dock hade den modifikationen gjorts, att de båda ugnarna
placerats i jämnhöjd med varandra. Det i den första ugnen förfärskade järnet tappades
i en skänk, från vilken slaggen fick rinna över läpp ned i en slaggrop. Skänken
upphissades sedan och järnet tömdes över i den andra ugnen.
År 1905 uttog man emellertid ett patent på ett förfaringssätt att för processens
genomförande med bibehållande av förfärskningen endast använda en enda ugn. När
det förfärskade järnet tappats i skänken, gjordes ugnen ren, varpå kalksten, skro och
malm insattes. Sedan detta i tillräcklig grad upphettats, tappades det i skänken varande
järnet, från vilket slaggen avskilts på sätt som förut omnämnts, tillbaka in i ugnen.
Detta förfaringssätt har fått namnet Hoeschmetoden.
De fördelar, som denna metod äger framför Bertrand-Thielmetoden, äro följande:
dels behöver ej mera än en ugn anläggas, dels undgår man genom användandet av skänk
de tidsförluster, som vid den senare metoden uppstå, om t. ex. processen i den andra
ugnen slutföres avsevärt tidigare än förfärskningen avslutats, och dels innebär det
förhållandet, att härdbottnen vid förfärskningen har stor benägenhet att växa under det
att vid färdigfärskningen härdbottnen starkt anfrätes, vid Hoeschprocessen ej större
olägenhet, emedan här dessa båda företeelser motväga varandra. Vid
Bertrand-Thiel-processen åter, där ju för- resp, färdigfärskningen sker i skilda ugnar, medför detta
förhållande ganska stora olägenheter. I följd av dessa fördelar har Hoeschmetoden helt
undanträngt Bertrand-Thielmetoden.
För genomförande av processen hava mycket stora ugnar på 75 å 100 ton blivit
använda. Följande resultat kan anföras: det insatta tackjärnets analys var: C = 3.2 %,
Mn = 0.68 %, Si = 0.31 %, P = 1.71 %, S = 0.11 %; det vid första tappningen erhållna
stålet hade följande analys: C = 1.76 %, Mn = 0.35 %, Si = 0.03 %, P = O.io %, S =
0.086 %; den efter den andra färskningen erhållna produktens analys var, innan några
tillsatser gjorts: C = 0.16 %, Mn = 0.28 %, Si = O.oi %, P = O.oi %, S = 0.053 %. Den
från första smältningen erhållna slaggen höll: P2O5 = 17.26 %, MnO = 3.86 %, FeO —
6.30 %, och slaggen från den andra smältningen: P2O5 = 5.33 %, MnO = 9.55 %, FeO =
13.24 %.
I följd av utreduktion av en del av det i malmen varande järnet erhölls ett utbyte,
räknat på insatt metalliskt järn, av 106 %.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
