Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Indirekt framställning av smidbart järn - Götjärnsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
656
JÄRNET, DESS FRAMSTÄLLNING OCH FÖRSTA BEHANDLING.
Den första slaggen utgör med sin höga fosforsyrehalt, varav c:a 95 % är
citron-syrelöslig, ett utmärkt gödningsmedel, jämförligt med thomasfosfat. Den andra slaggen
kan på grund av sina relativt höga mangan-, fosfor- och järnhalter med fördel användas
till beskickning på masugnen. ■
Duplexmetoden utgör en kombination av bessemer- och martinmetoderna.
Den tillämpades första gången vid Witkowitz i Böhmen år 1882 av den anledning, att
man där hade ett tackjärn, som höll för mycket fosfor för att lämpligen kunna användas
för ståltillverkning i sur bessemerkonverter och för litet för att passa för
thomaspro-cessen. Tackjärnets färskning ordnades då så, att först i en sur bessemerkonverter en
delvis oxidation av mangan, kisel och kol åstadkoms, varefter den förfärskade
produkten överfördes till en basisk martinugn, där det slutliga avlägsnandet av nämnda
ämnen jämte fosfor företogs.
I Europa har denna metod ersatts med Bertrand-Thiel- resp. Hoeschmetoden, men
i Amerika hava även på senare tid stora anläggningar avsedda för tillämpning av
duplexmetoden utförts. Sålunda byggdes år 1911 vid Saucon Steel Works i Pennsylvania ett
större stålverk, där 2 st. tackjärnsblandare å vardera 400 tons kapacitet och 2 st.
besse-merkonvertrar fingo enligt duplexmetoden samarbeta med 10 st. martinugnar. En
egendomlighet med denna anläggning var, att de masugnar, som levererade tackjärnet, lågo
på ett avstånd av c:a 2^2 kilometer från verket, och att tackjärnet i flytande form
fraktades denna långa väg fram till biandarna. En dylik längre fraktning av flytande
tackjärn har i vissa fall visat sig medföra fördelar, i det att därunder en icke obetydlig
svavelrening kan äga rum.
Fig. 652. Chargeringsmaskin.
Cliargeringsmaskiner. Allt efter som martmugnarnas storlek ökades, blev arbetet
vid desamma, där man använde kall insats, allt mödosammare, och efter hand gjorde sig
behovet av särskilda chargeringsmaskiner gällande. Den första chargeringsmaskinen
byggdes-år 1887 av S. T. Wellman i Cleveland, Ohio. Är 1891 förbättrade Wellman
sin konstruktion genom att för
åstadkommande av maskinens rörelse använda
hydrauliska cylindrar, upphängda i en löpkran.
Anordningen var dock mycket ofullkomlig,
och det var först sedan Wellman år 1894
börjat utrusta maskinerna med elektriska
motorer, som tillfredsställande resultat
erhölls.
De första maskinerna av detta slag
(fig. 652) voro monterade på stora vagnar,
som löpte på räls, utlagda på plattformen
framför de vanligen i en lång rad bredvid
varandra placerade martinugnarna. Då
emellertid golvet framför ugnarna härigenom blev helt och hållet upptaget, så att det
ej kunde användas för något annat ändamål, övergick man till att upphänga
chargeringsmaskinen i en takkran, löpande ovanför ugnarna. Fig. 653 visar en på dylikt
sätt anbragt chargeringsmaskin. Skrot och tackjärn placeras i särskilda
insättnings-lådor, vilka genom en enkel anordning kunna gripas av en från maskinen utgående
lång arm. Denna arm är rörlig såväl i horisontal som vertikal led samt vridbar. När
armen gripit en av de på vagnar stående lådorna, kör maskinen fram till en av ugns-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
