Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Indirekt framställning av smidbart järn - Götjärnsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIREKT FRAMSTÄLLNING AV SMIDBART JÄRN. GÖTJÄRNSMETODER.
667
Fig. 667. Colbys induktionsugn.
intränger i det smälta järnet, varefter den vänder, åter passerar upp genom slaggen
och. slutligen bildar en andra ljusbåge mellan slaggen och den andra elektroden. I detta
fall uppstå således två ljusbågar. I c bildar strömmen en ljusbåge, då den passerar
mellan toppelektroden och slaggtäcket, varefter den tränger ned genom slaggen och
järnet till de båda bottenelektroderna. Den värmemängd, som här erhålles genom
slaggens och järnets motstånd, är likväl mycket ringa i jämförelse med det av ljusbågarna
alstrade värmet.
År 1887 tog den i England bosatte italienaren S. Z. de Ferranti patent på en
elektrisk ugn av helt ny typ. I denna ugn, som till förebild haft en vanlig fast elektrisk
transformator, hade värmealstringen förlagts till ett utanför den primära strömkretsen
beläget motstånd, smältgodset, till vilket strömmen överfördes genom induktion.
Enligt denna princip konstruerade ugnar benämnas induktionsugnar.
Fig. 666 visar en Ferrantis ugn, där B
betecknar primärspolen och A den
ringfor-miga smältrännan, som tjänstgör såsom
sekundärspole, vilken här alltså har
lindnings-talet 1. Sändes en växelström genom den
primära lindningen, induceras en sekundär
ström i smältgodset i rännan A.
Enligt samma princip konstruerade
amerikanen E. A. Colby år 1890 en
induktionsugn (fig. 667). Den primära ledningen
P var vid denna Colbys första
konstruktion anbragt utanför den ringformiga
smältrännan.
Vid induktionsugnar kan endast
växelström komma i fråga. Strömstyrkorna vid
inducerad ström förhålla sig omvänt som
spänningarna liksom också omvänt
somlind-ningstalen. Om i primärspolen
strömstyrkan är Ax ampère, spänningen V! volt och
antalet lindningar är samt motsvarande storheter i sekundärspolen (smältrännan) äro
resp. A2, F2 och L2 erhålles sålunda: = H2 — . Vid en ugn, utrustad med 100 amp.
A 2 V i
och med 100 lindningar på primärspolen, blir då: Ar = 100; Lx = 100; L2 = 1 och således
= ^222122 = 10 000 amp. Sekundärströmmens strömstyrka kommer alltså att
bliva så många gånger större än primärströmmens som primärspolen innehåller
lindningar. En förhöjning av periodtalet verkar i samma riktning som en ökning av
lind-ningarnas antal, nämligen så att en höjning av strömstyrkan i ugnen åstadkommes.
Vid induktionsugnar använder man, med undantag för s. k. högfrekvensugnar, en
kärna av mjukt järn, magneten. För att göra förlusterna genom uppvärmning och
virvelströmmar så små som möjligt tillverkar man magneterna av 0.3—0.5 mm tjocka
järnplåtar, påklistrade med papper på ena sidan.
Stassanos elektriska stålugn. Förut har omnämnts att Stassano år
1898 började utföra experiment med en elektrisk masugn (fig. 597) i avsikt att
framställa stål direkt ur malm, men att dessa experiment ej utföllo tillfredsställande. Ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
