Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Indirekt framställning av smidbart järn - Götjärnsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIREKT FRAMSTÄLLNING AV SMIDBART JÄRN. GÖTJÄRNSMETODER.
669
Fig. 671. Héroults elektriska trefasugn.
Vid större ugnar förekomma även sex stycken elektroder. Under det att härden vid
de fasta ugnarna gjordes fyrkantig, utfördes den vid de roterande ugnarna i början
alltid cirkelrund; senare hava också ugnar med sexkantig härd utförts, och i stället för
roterande ugnar har man även byggt tippbara ugnar.
K j e 11 i n s elektriska induktionsugn. År 1899 byggdes vid Gysinge
i Sverige den första induktionsugnen. Den var konstruerad av F. Å. Kjellin, som
upptagit Ferrantis och Colbys idé — vilken dock aldrig
förut blivit omsatt i praktiken — att låta
induk-tionsströmmar i själva godset åstadkomma det för
smältningen erforderliga värmet.
Utseendet av Kjellins induktionsugn framgår
av fig. 669, där A är den primära spolen och B den
ringformiga smältrännan, motsvarande
sekundärspolen. G betecknar magneten, vars ena ben går
genom primärspolen och innanför smältrännan. Ugnen
är monterad i en plåtcylinder, som är infodrad med
eldfast tegel. Smältrännan, som är utformad av
specialtegel av magnesit, är täckt med avtagbara
lock. När chargen är färdig, tappas den ut genom
rännan H.
De första utförda ugnarna voro fasta; senare har
man dock övergått till att använda tippbara ugnar.
När smältningen i en ugn skall påbörjas, måste man
antingen använda smält insats eller också inlägges i
smältrännan en ring av järn, som då smältes av den
elektriska strömmen, varpå kallt chargeringsmaterial
kan tillföras. Vid kall insats brukar man vid
tappningarna vanligtvis ej tömma ugnen helt och hållet,
utan lämnar så mycket av den smälta metallen kvar,
att den bildar en sluten ledning i ugnsrännan. För
raffinering är Kjellins ugn ej vidare lämplig, utan
den arbetar bäst med rena insatser, varvid endast
smältning av materialet behöver förekomma, liksom
fallet är vid degelstålstillverkning. Kjellins ugn, som
redan från början arbetade tillfredsställande, har
utförts för så stor chargevikt som 8.5 ton.
Héroults elektriska stålugn. År 1900 framträdde fransmannen P.
Héroult med en elektrisk stålugn, konstruerad såsom en kombinerad ljusbåge- och
motståndsugn. Ugnen är såsom av fig. 670 framgår tippbar och vilar på medar eller
rullager. Genom valvet, som är avlyftbart, nedhänga vertikalt tvenne automatiskt
reglerbara kolelektroder. Ljusbågebildning etc. sker här på sätt som beskrivits i
samband med den i fig. 665 b avbildade ugnen. För den här ifrågavarande ugnstypen
användes enfas växelström. Héroult har dock även byggt ugnar, försedda med tre
elektroder och drivna medelst trefas växelström (fig. 671).
Héroultugnen har fått stor användning och utförts i olika storlekar upp till 25 tons
charger. Ugnen lämpar sig bäst för arbete med flytande insats; den kan visserligen
även användas för kall insats, men har då den olägenheten, att kortslutningar med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
