Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Indirekt framställning av smidbart järn - Götjärnsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
680
JÄRNET, DESS FRAMSTÄLLNING OCH FÖRSTA BEHANDLING.
räckhammare och ett stålsmältnings- och brännstålsverk samt började tillverkning av
degelstål för diverse ändamål. Fabrikationen drevs i mycket liten skala, men det
framställda stålet fick namn om sig att vara av god beskaffenhet, så att Krupp år 1818 kunde
bygga en större fabrik, avsedd att rymma 60 stycken smältugnar, av vilka dock till att
börja med endast åtta blevo utförda. Varje degel lämnade 12.5 kg stål pr smältning och
fabrikens dygnsproduktion av degelstål var c:a 200 kg. Oaktat fabrikationen
utvecklats och Krupp erhållit mycket smickrande utlåtanden om sin tillverkning samt fått
större order, än han kunde effektuera, befann han sig ständigt i penningsvårigheter.
Då han därtill insjuknade och långa tider var oförmögen till arbete, gick fabrikationen
tillbaka, och då Friedrich Krupp år 1826 avled, var fabriken starkt skuldsatt och
sysselsatte endast fyra ständiga arbetare.
Efter dödsfallet utsände Krupps änka, Therese Krupp, f. Wilhelmi, genom
tidningarna ett meddelande till kundkretsen, vari bland annat tillkännagavs att
hemligheten om gjutgodsets framställning icke hade gått förlorad utan övergått till makarnas
äldste son. Så var också förhållandet, i det att Krupp under livstiden icke blott invigt
sin son Alfred i fabrikationens alla detaljer, utan även meddelat honom alla de kunskaper
och erfarenheter, som han själv samlat under sitt Ev.
Alfred Krupp, som vid faderns frånfälle endast var 14 år gammal, inträdde nu
som fabriksledare och fortsatte firman tillsammans med sin kloka och energiska moder.
För den rikt begåvade och tidigt utvecklade ynglingen följde nu några år av bekymmer
och strängt arbete; dock kröntes slutligen hans strävanden med en osedvanlig framgång.
Under det att man hittills alltid tillverkat degelstål med höga kolhalter, började Alfred
Krupp i början av 1840-talet att även framställa ett mjukare degelstål, avsett för
ge-värspipor och senare även för kanoner. Han lyckades framställa en förstklassig produkt,
och sedan han, om än efter vissa motigheter, fått sitt ståls överlägsenhet för detta
ändamål erkänd, följde utvecklingen av hans verk mycket snabbt. Då Alfred Krupp år 1887
avled, arbetade i de Kruppska verken i Essen över 11 000 man.
Innan Krupp övergick till tillverkning av kanoner, hade man framställt
kanonämnen genom sammansvetsning av ett antal mindre, smidda stänger. Krupp, som insåg
svagheten i ett dylikt tillvägagångssätt, ville framställa stora ämnen utan svetsfogar
och gick därvid till väga på så sätt, att han lät tömma det smälta stålet från ett antal
deglar i en större skänk, från vilken sedan ett större göt tappades. Vid
världsutställningen i London år 1851 kunde Krupp utställa att degelstålsgöt, vägande 2 250 kg, och
år 1862 i Wien ett dylikt, vägande ej mindre än 20 ton. Sedermera hava betydligt tyngre
göt tillverkats. Som innehållet i varje degel icke väger mera än c:a 45 kg, och som för
gjutningen av ett enda degelstålsgöt kan, såsom skett, erfordras innehållet i icke mindre
än 1 800 deglar, måste tydligen dylik gjutning ske med stor precision, fordrande en högt
uppdriven organisation, på det att gjutningen skall utfalla tillfredsställande, och stålet
icke hinna stelna i skänken. För bearbetningen av de stora degelstålsgöten kommo
väldiga ånghammare och sedermera stora hydrauliska pressar till användning.
En väsentlig förbättring av degelstålsugnarna ägde rum, när vid dessa infördes
gaseldning enligt Siemens’ regenerativa princip. Den första ugnen av detta slag byggdes
vid Leoben i Österrike år 1862 och ugnstypen infördes vid Kruppska verken år 1869.
Regenerativt eldade degelstålsugnar likna martinugnar, men hava alltid plan botten.
Flera olika utföringsformer finnas, vilka dock kunna hänföras till tvenne huvudtyper.
Den ena av dessa, vilken åskådliggöres av fig. 681, kännetecknas därav, att ugnsrummet
förlagts under golvet samt att ugns valvet utgör es av mindre, lösa segment, genom vilkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
