Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Indirekt framställning av smidbart järn - Götjärnsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIREKT FRAMSTÄLLNING AV SMIDBART JÄRN. GÖTJÄRNSMETODER.
681
avlyft,ning man kan bereda sig tillträde till ugnen i och för insättning och uttagning av
deglarna. Ugnarna bruka genom tvärväggar vara uppdelade i fack, och tillförseln av
gas och luft sker då på ugnsrummets långsidor. Deglarna placeras i två eller tre rader,
och ugnarna rymma 12 å 48 deglar.
Den andra ugnstypen (fig. 682), som i ännu högre grad påminner om en martinugn,
är försedd med ett fast ugnsvalv samt har vanligen ugnsrummet förlagt ovan golvet.
Gas och luft inledas här vid ugnsrummets kortsidor och deglarna insättas och uttagas
med tillhjälp av långa tänger genom på långsidorna anbragta luckor. Valvet är försett
med hål, ett ovanför varje degel,
genom vilka man kan komma åt att
undersöka stålet i deglarna och följa
smältningens gång. Denna sorts ugnar
utföras för ett degelantal av från 18
upp till 120 st. Man arbetar vid de
regenerativa degelugnarna städse med
en något reducerande låga.
Degelstål har förutom till
verktygsstål och eldvapen fått stor
användning även för tillverkning av
hjulringar för järn vägs hjul (tyres)
samt för stålgjutgods. Det första
stålgjutgodsstycke som tillverkats
framställdes av degelstål år 1851 av
Jacob Mayer i Bochum i Tyskland.
Vid framställning av de deglar,
som användas vid
degelstålstillverk-ningen, är stor omsorg vid valet av
råmaterial av nöden, och den största
noggrannhet måste ägnas såväl
degel-massans beredning som de formade
deglarnas torkning och bränning.
Degeltillverkningen har givetvis
under årens lopp undergått vissa
förändringar, varigenom deglarna gjorts
mera lämpade att motsvara de stora
krav på hållfasthet och eldhärdighet, som ställas på dem. Av särskild betydelse har
härvid varit införandet av grafit såsom tillsats vid degeltillverkningen.
Såsom råmaterial för deglar användas grafit, lera, chamotte (bränd lera), koks,
träkol, sågspån och skärvor av brända deglar, och dessa ämnen kunna ingå i degelmassan
i olika blandningsförhållanden. En i Sverige vanlig degelsort håller 48 % grafit, 22 %
eldfast lera och 30 % chamotte. I England användas dock fortfarande i ganska stor
utsträckning deglar av lera utan inblandning av grafit. När deglarna äro färdigformade,
utsättas de för långvarig och försiktig torkning, varefter de brännas vid småningom
upp till 900 a 1 000° stegrad temperatur.
Uchatius’ metod. År 1855 erhöll österrikaren Franz Uchatius patent i
England och Frankrike på en metod att framställa stål genom att i degel smälta
tackjärn tillsammans med järnmalm. Tillvägagångssättet var icke nytt. Redan år 1761
Fig. 681. Regenerativ degelugn.
Fig. 682. Regenerativ degelngn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
