- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / IV. Gruvväsen och metallurgi /
682

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Indirekt framställning av smidbart järn - Götjärnsmetoder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

682

JÄRNET, DESS FRAMSTÄLLNING OCH FÖRSTA BEHANDLING.

hade John Wood erhållit engelskt patent på ett förfaringssätt att framställa stål, vilket
i det närmaste överensstämde med Uchatius’ metod. Sven Rinman beskriver år 1781
denna Woods metod enligt uppgifter, som han erhållit från bergmästare Q vist, vilken
själv sett metoden utövas vid tvenne verk i England. Deglarna beskickades där med
granulerat tackjärn samt finbokad och tvättad räckhärdslagg jämte något
pulveri-serad kalk. I slutet av 1700-talet hade ävenledes stål på detta sätt tillverkats av
fransmannen Clouet.

Det tackjärn, som skall användas för Uchatiimetoden, underkastas först
granule-ring, vilket kan ske på flera sätt. Wood verkställde granuleringen genom att vid
tappningen från masugnen låta tackjärnet rinna ned i en ränna, vars botten var försedd med
en mängd hål av 13 mm diameter. Järnet fick genom dessa hål rinna ned på en
roterande, c:a 2V2 na under rännan belägen vals, som var nedsänkt 75 mm under
vattenytan i en med vatten fylld bassäng. Enligt ett annat tillvägagångssätt tappas tackjärnet
från masugnen först i en skänk, försedd med anordning för bottentappning, varefter
järnet från denna skänk tappas i en vattenbassäng. Denna är täckt med ett grovt
tack-järnslock, försett med ett hål, och direkt under detta hål befinner sig ett med 12 skövlar
försett trähjul, vilket kan bringas i hastig rotation. I bassängen inledes en kraftig ström
vatten, och vattenhöjden i bassängen regleras genom ett avlopp så, att endast c:a x/8
av hjulet når upp ovanför vattenytan. Då järnet i skänken tappas in i bassängen, vilket
sker genom hålet i tack järnslocket, inriktas strålen så, att den träffar skovlarna just där
de gå ned under vattenytan. Genom samverkan av den kraftiga rotationen och vattnets
inflytande bringas järnet att antaga formen av små ihåliga kulor. Granulatet samlar
sig på bassängens botten, från vilken det, när allt tackjärnet behandlats och vattnet
avtappats, uppöses och utbredes över varma tackjärnshällar, där det torkas så fort, att
någon röstning ej hinner äga rum. Granuleringen kan även ske på analogt sätt men
utan användning av skänk, och man låter i så fall tackjärnet från masugnen genom en
ränna rinna direkt till vattenbassängen. Genom granuleringen erhålles en kraftig
svavelrening.

Den järnmalm, som användes, bör vara av bästa sort samt så fri från skadliga
föroreningar som möjligt. Den rostas först skarpt samt finkrossas därefter väl. ,

Enligt Uchatius’ metod skall till chargen sättas även kol, vilket sker i form av
fin-krossad träkolsstybb. Denna koltillsats torde vara obehövlig, i det att erforderlig
kol-halt mycket väl kan erhållas genom att mängderna av insatt tackjärn och järnmalm
på lämpligt sätt avvägas. Emellertid har denna Uchatius" föreskrift om koltillsats
bibehållits,

Av olika blandningar av de tre ingredienserna granulerat tackjärn, rostad
järnmalm och kolstybb framställas olika stålsorter med varierande kolhalt; vanligen
tillsättas i degeln även legeringsämnen, såsom krom, wolfram, molybden etc. Chargevikten
pr degel uppgår till c:a 40 kg och smältningen, som utföres i det allra närmaste på samma
sätt som vid den vanliga degelstålsmetoden, sker numera i regenerativt eldade
degel-stålsugnar.

De stora förhoppningar, som på sin tid knötos till Uchatius’ metod, hava i stort
sett icke infriats. Visserligen infördes metoden på flera ställen, särskilt i England och
Frankrike, men den har dock fått vika för andra stålframställningsmetoder. Numera
torde den endast användas vid ett enda verk, nämligen Wikmanshyttan i Sverige, där
den infördes redan på Uchatius’ tid, nämligen år 1860, och där man med förstklassiga
råmaterialier enligt denna metod tillverkar ett mycket gott stål.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:03:33 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/4/0694.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free