Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Nyare metoder för direkt framställning av smidbart järn - Järnsvamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
694
JÄRNET, DESS FRAMSTÄLLNING OCH FÖRSTA BEHANDLING.
Om ett järnmalmsstycke reduceras vid en temperatur av omkring 900—1 100°,
bibehåller det sin yttre form men övergår till en porös massa av metalliskt järn, vilken
brukar benämnas järnsvamp. De i malmen befintliga bergartskornen bliva vid reduktionen
i stort sett oförändrade och kvarbliva alltså i järnsvampen.
Om reduktionen utföres med ren koloxid, kan det utreducerade järnet upptaga ända
till över 2 % kemiskt bundet kol ur koloxiden; men i praktiken utföres ej reduktionen
med så ren koloxid, utan järnsvampen får i regel en låg kolhalt, vilken vid olika
processer kan variera från ett par hundradels procent upp till omkring 1 %. Järnsvampen är
sålunda från kemisk synpunkt närmast att jämföra med mjukt järn eller stål, men måste
för att bringas i tekniskt användbar form underkastas en smältningsprocess, varigenom
järnet eller stålet erhålles i kompakt form med den önskade kemiska
sammansättningen, samtidigt som de i järnsvampen förefintliga bergartskornen avskiljas i form
av slagg.
Järnsvampens nedsmältning sker vanligen i martinugnar eller i elektriska stålugnar,
varvid den chargeras tillsammans med en lämplig mängd tackjärn för att det
framställda materialet skall erhålla önskad kolhalt. Järnsvampen ersätter alltså i dessa ugnar
en större eller mindre mängd av det eljest erforderliga skrotet, och den kommer
huvudsakligen till användning vid framställning av kvalitetsstål i sura ugnar, där man måste
arbeta med rena utgångsmaterialier och därför ej vill använda s. k. köpskrot av
tvivelaktigt ursprung. Järnsvamp för tillverkning av kvalitetsstål bör därför hava låga
fosfor- och svavelhalter. Dessutom bör den innehålla så litet bergart som möjligt, ty
eljest blir slaggmängden i martinugnen eller den elektriska stålugnen för stor, vilket
särskilt i martinugnen medför en ökad avbränna, beroende på att slaggens halt av
järnoxider vid martinprocessen är betydande.
För järnsvamptillverkning lämpa sig därför särskilt en stor del av våra rika svenska
malmer och sliger med över 65 % järnhalt. Även fattiga malmer kunna emellertid
användas, om de blott efter reduktionen krossas och underkastas en magnetisk anrikning,
varigenom järnpartiklarna skiljas från de omagnetiska bergartskornen. Det på detta
sätt erhållna järnsvamppulvret kan utan användning av bindemedel genom enbart
tryck hoppressas till fasta briketter, vilka sedan kunna direkt chargeras i martinugn
eller i elektrisk stålugn. Genom magnetisk anrikning av järnsvamp, framställd av
fattiga malmer, avlägsnas även en stor del av den fosfor, som fanns i malmen, ty fosforn
utreduceras ej ur bergarten vid den relativt låga temperatur, vid vilken järnsvampen
framställes. Vissa relativt fosforhaltiga fattiga malmer kunna därför komma i fråga
för järnsvamptillverkning.
För tillverkning av järnsvamp hava ett stort antal metoder blivit föreslagna, av
vilka emellertid endast ett fåtal blivit föremål för försök i större skala eller fått någon
praktisk användning. De föreslagna metoderna kunna i allmänhet hänföras till någon
av följande två huvudgrupper:
A. Metoder, vid vilka malmen mer eller mindre intimt blandas med ett fast
reduktionsmedel, vanligtvis kol i en eller annan form, samt upphettas till lämplig
reduk-tionstemperatur.
B. Metoder, vid vilka malmen upphettas till lämplig reduktionstemperatur samt
reduceras med en gas, i vilken de reducerande beståndsdelarna vanligen utgöras av
koloxid, väte eller kolväten.
I själva verket sker reduktionen även vid den förstnämnda gruppen av metoder
genom förmedling av koloxid, vilken upptager syre ur malmen, varigenom koloxiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
