Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Nyare metoder för direkt framställning av smidbart järn - Järnsvamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
696
JÄRNET, DESS FRAMSTÄLLNING OCH FÖRSTA BEHANDLING.
av samma konstruktion, som användes vid tegelbränning. Sedan reduktionen slutförts,
få kapslarna kvarstå så länge i ugnen, innan de uttagas ur densamma, att järnsvampen
hinner avsvalna i erforderlig grad. Genom reduktionen övergå de ursprungliga
slig-skikten i kapslarna till sega kakor av järnsvamp, vilka lätt kunna befrias från det
kvarvarande reduktionskolet. Detta måste nämligen förefinnas i överskott för att
järnsvampen skall skyddas från allt för stark återoxidation under den tämligen långsamma
avsvalningen i ugnen. Under avsvalningen omspolas nämligen kapslarna av luft, vilken
därvid själv blir uppvärmd. Ugnen eldas med generatorgas, vilken tillika med den
gas, som utströmmar ur kapslarna vid reduktionen, förbrännes med tillhjälp av den
i avkylningsavdelningen förvärmda luften, och de varma förbränningsgaserna få, innan
de avledas till skorstenen, förvärma kapslarna i insättningsavdelningen.
Då stenkolen innehålla rätt mycket svavel, skulle järnsvampen komma att få en
alldeles för hög svavelhalt, om man icke sörjde för att den skyddades för
svavelupptagande. Detta sker genom att man mellan varje i kapslarna inpackat skikt av slig resp,
kol strör kalk, som binder svavlet.
Järnsvampen från Höganäs håller i genomsnitt c:a 95 % järn, O.oio—0.015 % fosfor
och O.oio—0.025 % svavel. Kolåtgången för processen är ganska hög och även åtgången
av tegelkapslar fördyrar tillverkningen. Sieurins metod är emellertid utarbetad med
tanke på de lokala förhållandena i Höganäs och avser i första hand att skapa ett
användningsområde för de fattigare stenkolssorterna från de skånska gruvorna, vilka
hava en askhalt av c:a 35 % och därför äro mindervärdiga såsom bränsle.
Under perioden 1913—1919 tillverkades vid Höganäs sammanlagt c:a 50 000 ton
järnsvamp, vilken visat sig vara ett synnerligen värdefullt ersättningsmedel för prima
smidesjärnskrot i martin- och elektrostålugnar. Förutom vid Höganäs har en
anläggning enligt Sieurins metod blivit utförd i Japan.
Omkring år 1914 utfördes vid Storfors Bruk försök med en metod att reducera
malm med gas, utarbetad av bröderna Algot och Elof Berglöf. Metoden utgjorde
en utveckling av Bourcouds metod. Den vid malmens reduktion bildade kolsyran
omvandlades vid passerandet av ett glödande kollager till koloxid, som leddes till malmen
för att ånyo verka reducerande på denna. Erforderlig värmemängd för kolsyrans
reduktion framställdes av elektrisk energi.
Under de senaste åren hava en del nya metoder för tillverkning av järnsvamp
blivit föreslagna, bland vilka särskilt den av Martin Wiberg år 1918 uppfunna metoden
samt Norsk Staals metod hava tilldragit sig stort intresse.
W ibergs metod är en ren gasreduktionsmetod, och den skiljer sig från de äldre
metoderna av detta slag därigenom, att den möjliggör ett bättre utnyttjande av gasens
reducerande förmåga, varigenom en betydande kolbesparing ernås. Wibergs
reduk-tionsprincip åskådliggöres schematiskt i fig. 689. Malmen blandas ej med kol utan
upp-sättes enbart i en schaktugn eller i en ugn av annan lämplig typ, där den reduceras av
en i motsatt riktning mot malmen framströmmande gas. Denna gas består
huvudsakligen av koloxid och framställes därigenom, att en del av den vid reduktionen bildade
kolsyrehaltiga gasen uttages från reduktionsugnen, innan den passerat hela malmmassan,
varefter den ledes genom ett glödande kollager, då kolsyran av det glödande kolet åter
omvandlas till koloxid, vilken på nytt användes för malmens reduktion. Genom denna
gascirkulation uppstå emellertid ständigt nya mängder gas, ty för varje gång gasen
passerar genom det glödande kollagret, sker en ökning av gasmängden. Den sålunda
alstrade överloppsgasen måste någonstädes avlägsnas ur kretsloppet, och detta sker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
