Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - Inledning och kort översikt över metallernas och metallurgiens historia, av E. S. Berglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VI.
OM ANDRA METALLER ÄN JÄRN.
Av bergsingenjörerna E. S. Berglund och P. Palén.
INLEDNING OCH KORT ÖVERSIKT ÖVER METALLERNAS OCH
METALLURGIENS HISTORIA.1
Av E. S. B er glund.
Ordet metall torde vara av grekiskt ursprung. Från grekiskan övergick ordet till
latinet och upptogs sedan i såväl de romanska som de germanska språken. Såväl de
grekiska som de romerska skriftställarna använde ordet metallon respektive metallum
för att beteckna icke allenast metall i dess nuvarande betydelse utan dessutom såväl
malmen eller stenarten, vilken erhölls i gruvan, som också gruvan eller bergverket där
respektive produkter utvunnos. Redan hos de yngre romerska författarna började dock
uttrycket stundom användas i dess nuvarande mening, och sedermera har dess
ursprungliga mera omfattande betydelse helt övergivits, så att man numera med metall menar
endast en viss avgränsad klass av kroppar. Olika försök hava gjorts att förklara ordets
uppkomst, ehuru utan att detta tillfredsställande lyckats. Man har dock skäl att antaga,
att ordet metall liksom orden jord, luft, vatten o. s. v. äro uttryck som uppkommit utan
någon härledning för att beteckna ting med vissa bestämda egenskaper. Vilka de
egenskaper vorö, som det grekiska metallon var avsett att uttrycka, är dock icke utrett.
Ordet metall är icke det enda, som nu betecknar samma begrepp, utan i såväl äldre som
yngre språk finnas även andra ord härför. I vissa slaviska språk användas t. ex. uttryck
för metall, vilka syfta på metallens egenskap att vara smidbar eller på begreppet
brytning. Sådana uttryck äro t. ex. det bömiska kow och det slaviska krusee.
För metallerna gemensamma egenskaper och kännetecken äro en särskild glans
(metallglans), ogenomskinlighet samt förmåga att leda värme och elektricitet. I övrigt
äro metallernas fysikaliska egenskaper mycket olika. Så ligga deras smältpunkter mellan
— 39,4° (kvicksilver) och c:a 2 500 å 3 000° (osmium, iridium, wolfram m. fl.). Egentliga
vikten varierar mellan 0,59 (litium) och 22,5 (osmium). En del äro smidbara, andra
spröda. Vid höga temperaturer äro alla metaller mer eller mindre flyktiga, men flera
kunna även destilleras vid relativt låga värmegrader, t. ex. kvicksilver, kadmium och
zink. Färgen är varierande. Även i kemiskt hänseende visa sig metallerna mycket olika.
De flesta äro positiva grundämnen, d. v. s. deras oxider äro baser. En del hava föga
frändskap till syre och oxideras därför ej alls i luft eller vatten, andra däremot mer eller
mindre lätt. Starkt positiva metaller t. ex. kalium och natrium sönderdela rent vatten
lätt, andra t. ex. zink först om vattnet försättes med en syra. De ädla metallerna, av
vilka guld och platina äro de vanligaste, angripas icke av luft, vatten eller rena syror
utan endast av fri klor.
Jfr sid. 48 ff. och 546 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
