Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - Inledning och kort översikt över metallernas och metallurgiens historia, av E. S. Berglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
702
ANDRA METALLER ÄN JÄRN.
Många metaller kunna blandas, förenas eller lösas i varandra, varvid legeringar
uppkomma.
Metallerna indelas i lätta ocb tunga. Till de lätta räknas de, vilkas egentliga vikt
icke överstiger 4, till de tunga de med högre egentlig vikt. Till de lätta höra
alkali-metallerna (kalium, natrium, rubidium, cesium och litium), de alkaliska jordarternas
metaller (kalcium, magnesium, barium, strontium och beryllium) samt de egentliga
jordarternas metaller (aluminium, cerium, yttrium m. fl.). De tunga metallerna uppdelas
efter sina kemiska egenskaper i tre grupper, nämligen järngruppens, koppargruppens och
övriga metallers grupp. Till järngruppen höra järn, mangan, kobolt, nickel, krom,
mo-lybden, wolfram, uran, zink och kadmium och till koppargruppen koppar, bly,
kvicksilver, silver och tallium. De vanligaste av de till övriga metallers grupp hörande äro guld,
platina, tenn, antimon och vismut, vartill komma de mera sällsynta vanadium, titan,
torium, palladium, osmium m. fl.
Metallerna förekomma i naturen på mycket olika sätt. Blott få uppträda gedigna
d. v. s. såsom metaller. De flesta tunga metaller äro förbundna med syre eller svavel,
men i sällsyntare fall påträffas även föreningar med andra ämnen. Dessa naturliga
föreningar av tunga metaller med andra kroppar, vilka senare jämte det
metallföreningen medföljande »ofyndiga» genom de metallurgiska processerna måste avskiljas för
att metallen skall erhållas, kallas malm. De gamles »malm» var dock icke dessa de tunga
metallernas föreningar med andra ämnen, utan de kallade dels ren koppar och dels
legeringar, i vilka koppar var huvudbeståndsdelen, för malm. Även i senare tider har
namnet malm kommit till användning för vissa legeringar, t. ex. klockmetall.
Ätt kännedomen om metaller och deras bruk är mycket gammal är nogsamt bekant,
men tidpunkten, när den första metallen upptäcktes, har icke kunnat fastställas.
Förtjänsten av att hava upptäckt de först använda metallerna är säkerligen icke något
särskilt folks eller viss folkstams, utan enstaka metallstycken eller mindre mängder sådana
torde hava funnits i enskilda människors ägo redan långt innan individer och stammar
börjat sammansluta sig i samhällen. Folkens sagor härleda också kännedomen om
metallerna liksom om elden från Gudarna. I de äldsta folkens allra tidigaste sagor talas
emellertid icke blott om olika folkslag och deras bruk av metaller utan även om metaller
såsom bytesvara mellan olika folk. Till och med denna betydligt mera framskridna
tidpunkt i metallernas tillvaro är sålunda så gammal, att den icke kan historiskt
fastställas till tiden.
Innan metallerna voro kända, förfärdigades de primitiva vapen och redskap, varav
den tidens människor begagnade sig i sin förvisso svåra kamp för tillvaron, utom av
trä och ben huvudsakligen av sten, förnämligast flinta. Därav namnet stenåldern på
denna period i människans liv.
Den äldre stenålderns människor kände varken åkerbruk eller boskapsskötsel. De
drogo från ort till ort, sökte skydd i klipphålor samt livnärde sig av dödade däggdjur och
fisk. Jakt och fiske voro därför de äldsta näringsgrenarna. Efter stenåldern kom
bronsåldern, då människorna lärde sig att förfärdiga vapen m. m. av brons. Även guld och
koppar voro då kända. En del forskare räkna även med en »kopparålder», då koppar
var den mest använda metallen.
Upptäckten av gedigna metaller och de långt senare gjorda uppfinningarna att ur
malmer framställa metaller samt bearbeta dem hava spelat en så utomordentlig roll i
människosläktets utveckling, att dessa uppfinningar näst efter upptäckten av elden torde
vara de för släktets framåtskridande allra viktigaste och mest oumbärliga. Man behöver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
