Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - Inledning och kort översikt över metallernas och metallurgiens historia, av E. S. Berglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING OCH KORT ÖVERSIKT.
709
grund av den intensitet, med vilken detta arbete bedrevs, framkommo icke desto mindre
många goda rön och upptäckter. Ehuru det föresatta målet aldrig uppnåddes, lades
sålunda under denna tid genom de samlade erfarenheterna grunden till kemien, och
arbetet har icke heller varit utan betydelse för metallurgien. Den färdighet i kemiska
och metallurgiska konster och handgrepp, som uppnåddes, blev nämligen av stor
betydelse för forskningsarbetet i fortsättningen. Metallernas egenskaper blevo nu närmare
bekanta, och nya metaller upptäcktes.
Beträffande tiden då Geber levde har detta ansetts vara någon gång mellan
700-och 1100-talen. En granskning av ovan nämnda skrifter synes dock hava visat, att
dessa åtminstone delvis icke äro av arabiskt ursprung utan utarbetade av någon latinsk
lärd under 1100- eller 1200-talen.
De forskare, som ägnade sig åt metallförädlingens konst, kallade sin vetenskap
alkemi. Den största delen av de från alkemisterna härstammande skrifterna är dock
tyvärr så dunkelt avfattad, att den för oss är fullkomligt oförståelig. Under intrycket
av den mysticism, som behärskade tidsåldern, hava förklaringar och redogörelser eller
rättare antydningar till sådana fått genomgående sinnebildliga uttryck, varvid
eldsprutande drakar, kämpande lejon och andra fantasibilder kommit till flitig användning.
Klagomål över skrifternas dunkelhet bemöttes därmed, att det för läsarna fattades den
rätta helgelsen och den rätta tron, vilka vore nödvändiga för vetenskapens rätta
förstående. Man har dock anledning antaga, att en stor del av alkemisternas skrifter även voro
oförståeliga för författarna själva.
De sju på denna tid bekanta metallerna sattes i en symbolisk förbindelse med det
ptolemeiska systemets sju planeter, och liksom planeterna tillskrevos dels materiella, dels
hemlighetsfulla andliga egenskaper, troddes detta även vara fallet med metallerna.
Guldet tilldelades sålunda Solen, silvret Månen, kopparn Venus, tennet Jupiter, blyet
Saturnus, järnet Mars och kvicksilvret Merkurius. I överensstämmelse härmed blevo
metallerna också betecknade med samma symbol som respektive planeter. Sålunda fick
guld tecknet O, silver tecknet j), koppar tecknet 9, tenn tecknet 2p, bly tecknet t,
järn tecknet <5 och kvicksilver tecknet
Beträffande metallernas sammansättning trodde man länge, att de bestodo av två
substanser, Merkur och Svavel. Merkur var dock icke metallen Merkurius eller
kvicksilver och svavlet icke det vanliga ämnet med detta namn, utan båda voro tänkta
idealsubstanser av högsta renhet. Senare tillkom även en tredje beståndsdel, saltet, och en
fjärde, vattnet. I sitt år 1734 utkomna verk »Opera Philosophica et Mineralia» anger
Swedenborg som sin åsikt, att i alla metallers kärna ingår något svavel-, sten- och
salt-artat. Swedenborg talar även om grövre och finare svavel. Merkur tillskrev man glansen
och tänjbarheten hos metallerna och orsaken till de övriga metalliska egenskaperna,
svavlet brännbarheten och föränderligheten i allmänhet, saltet lösligheten i syror och
bildandet av den saltartade massan efter avdunstning samt vattnet egenskapen att
smälta i värme och stelna vid avkylning. Olikheterna hos metallerna ansågos beroende
av de relativa mängderna av beståndsdelarna, varför för metallförädling blott
erfordrades att ändra dessa förhållanden på ett visst sätt. Då detta endast kunde åstadkommas
medelst ett femte element, »lapis philosophorum», de vises sten, blev sökandet efter
denna och framställningen därav alkemiens förnämsta uppgift och slutliga mål. Såsom
synes, kan denna teori anses vara nära besläktad med teorien om de fyra elementen,
ehuru de flesta ingredienserna utbytts.
Liksom vid uppställandet av tidigare teorier spelade även nu fantasien den största
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
