Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - Inledning och kort översikt över metallernas och metallurgiens historia, av E. S. Berglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
716
ANDRA METALLER ÄN JÄRN.
Fig. 703. Grekisk silversmältugn,
rekonstruerad från rester av sådana å Laurion.
Man har emellertid skäl att antaga, dels att framställning av de olika metallerna
ur deras malmer överallt, där sådan i de då bekanta länderna ägde rum, med små
avvikelser försiggick på samma sätt, och dels att smältmetoderna användes i århundraden
och måhända årtusenden, utan att några väsentliga förändringar företogos. Att man
kommit till denna övertygelse beror därpå, att metallframställningens konst
ursprungligen kommit från Fenicien, som stod i nära förbindelse med Egypten, och därifrån direkt
eller indirekt överförts till Grekland, Kartago, Italien, Sicilien, Sardinien, Gallien och
Spanien samt sedan vidare norrut. Smältkonsten hade därför överallt samma ursprung
och de förändringar, som i olika länder möjligen infördes, torde hava varit relativt
obetydliga.
Smältningen gjordes tidigast i grunda gropar med träkol. Hos egyptierna finna vi i
avbildningar små ugnar med konstlat drag samt senare sådana med biåsrör (fig. 700)
och trampbälgar (fig. 701—702). Lämningarna av smältanordningar på berget Laurion
(500—300 före Kristus) tyda icke på någon utveckling av den primitiva härden (fig. 703),
men det synes av Diodoros’, Strabons och Plinius’ skrifter framgå, att vissa framsteg
under de första åren av vår tidräkning gjorts. Sålunda torde nu, för att bortföra
rök från ugnarna och avskilja stoft ur ugnsgaser, anordningar såsom pelare och valv
(bröst) i ugnar samt förhärdar hava införts.
Dioskorides (första årh. efter Kristus) omtalar för första gången, huru koppar göres
av sulfidmalmer och omnämner utvinning av »pompholyx» (zinkoxid) ur ugnsgaser.
Han beskriver också tillverkning av mässing och ger den första notisen om
koppar-vitriol. Plinius beskriver destillationsapparater,
som begagnades för att destillera kvicksilver.
Diodoros och Strabon citera en skildring om
huru guldet utvanns vid de egyptiska guldverken,
som Agatharchides av Knidos lämnat omkring år
200 före Kristus. Hans redogörelsee för
guldmalmens behandling är tämligen oklar och tydes olika
av olika författare. Den troliga gången av
behandlingen var dock följande. Sedan malmen mellan
kvarnstenar malts till finaste mjöl, utbreddes detta
på ett lutande plan, övergöts med vatten och
omrördes med händerna, först försiktigt och sedan allt
. häftigare. De lättare mineralpartiklarna slammades
då bort, under det att de tyngre blevo
kvarlig-gande. Med tillhjälp av svampar, som trycktes mot
planet, renades malmen ytterligare, varpå
metallkornen uppsamlades och smältes i lerdeglar
tillsammans med bly. De härvid erhållna
metalltackorna överflyttades i nya deglar tillsammans
med mera bly, salt samt agnar eller annat
sädes-avfall. De fyllda deglarna försågos med lock och
upphettades i en ugn till rödglödgning under fem
dygn. Härvid bortdrevos bly och silver i form av
klorider och absorberades även delvis av degeln, så
att relativt rent guld återstod. Deglar användes
av egyptierna vid omsmältningar förmodligen
tidigare än 2 000 år före Kristus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
