Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - Inledning och kort översikt över metallernas och metallurgiens historia, av E. S. Berglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING OCH KORT ÖVERSIKT.
719
dock Vannuccio Biringuccio betraktas, emedan denne torde vara den förste, som
någonsin skrivit en metallurgi. Biringuccio hade samlat en del metallurgiska
kunskaper under resor i Tyskland och utgav 1540 ett verk, som dock icke är på långt när så
ingående och fullständigt som Agricolas (fig. 704—706).
Agricola föddes i Glauchau i Sachsen 1494; studerade först filosofi och senare
jämsides härmed medicin och naturvetenskap. Därefter verkade han i S:t Joachimsthal
som praktiserande läkare för att samtidigt kunna ägna sig åt studier i mineralogi och
metallurgi. ’ Han utgav en mångfald
skrifter i olika ämnen, men hans
huvudverk är »De re metallica».
Denna mycket omfattande metallurgi
(en engelsk översättning omfattar 600
foliosidor), som var färdig 1550 men
först 1556, efter hans död, utgavs i
Basel, har utgått i en mängd
upplagor dels på latin och dels i tyska
och engelska översättningar. Av
verkets tolv avdelningar eller böcker
avhandla de sex sista probering,
anrikningskonst och den egentliga
metallurgien.
Agricola redogör först för olika
sätt att probera malmer och
metaller, beskriver härvid använda ugnar,
mufflar, deglar och kapell samt själva
undersökningsarbetet med
smältningar, drivningar etc. Han meddelar
därefter utförligt, huru guld-, silver-,
bly-, tenn-, kvicksilver- och järnprov
utföras samt huru guld och silver i
legering skedas (skiljas).
Beträffande malmers röstning har
denna, säger Agricola, tvenne
ändamål, nämligen dels att göra malmen
lättare att krossa och dels att därur
förflyktiga feta beståndsdelar, svavel,
bitumen och arsenik. Svavlet, som
är vanligast förekommande, skadar
mer än andra inblandningar alla metaller utom guld. Han beskriver sedan olika sätt
för röstningens utförande vid hop-, bås- och ugnsrostning samt redogör för härvid
använda anordningar.
I avdelningen för smältmetoder omnämner han bl. a. husbyggnader, vattenhjul,
bälgar samt anordningar för överföring av rörelsen till dessa, ugnar etc. mycket utförligt
och noggrant.
Hyttbyggnaderna voro nästan alltid utförda efter vissa bestämda, överallt lika
mått. Bälgarna voro av läder, som fästades på träramar. Handbälgar användes
jämsides med sådana drivna av vattenhjul (fig. 707). Schaktugnarna, som murades av
Fig. 707. Blästeranordning för schaktngn, efter Agricola.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
