Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - Metallframställningens allmänna grunder, av E. S. Berglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
744
ANDRA METALLER ÄN JÄRN.
Fig. 740. Elektrisk ugn med
direkt ljusbågsupphettning.
temperaturer kunna ernås genom den elektriska strömmens inverkan. Värme
produceras alltid, då den elektriska strömmen möter motstånd i sitt lopp, emedan den energi,
som alstrar strömmen, då omvandlas i värme. Även den bästa elektriska ledare gör
något motstånd mot strömmen, och arbete måste följaktligen alltid offras för att
underhålla denna. Om en elektrisk strömkrets sammansättes dels av en god ledare, t. ex. en
kort grov kopparkabel, och dels av en dålig sådan, t. ex. en smal kolstav, produceras den
största delen av värmen i den dåliga ledaren, det s. k.
motståndet, som härigenom kan upphettas till röd- eller
vitvärme, under det att den övriga delen av strömkretsen
förblir relativt kall. Av detta förhållande använder man sig
i de elektriska ugnarna, i det att man inom ugnen
förlägger det motstånd, som skall upphettas, då strömmen
passerar. Detta motstånd kan bestå av ett fast ämne, t. ex.
en kolstav, koks, kolpulver etc., ett flytande sådant, t. ex.
smält slagg, eller en gas eller ånga som i den elektriska
ljusbågen.
Ugnen bygges av eldfast oledande material och förses
med elektroder, genom vilka strömmen inledes. Som
elektroder användas vanligen kol- eller grafitstavar. Till
elektroderna överföres strömmen från den elektriska ledningen
genom elektrodhållare, vilka bestå av metallstycken, som
ligga i kontakt med elektroderna (fig. 766, sid. 769).
Allt efter det slag av motstånd, som användes för att åstadkomma värmen inom
ugnarna, indelas dessa uti bågugnar, i vilka hettan åstadkommes genom den elektriska
ljusbågen, samt motståndsugnar, i vilka värmen frambringas, då strömmen passerar
ett fast eller flytande motstånd. Indelningen kan också hänföras till det sätt, på vilket
värmen överföres till smältgodset. I en
båg-ugn kan detta ske direkt, då det gods, som
skall smältas eller upphettas, utgör
ljusbågens ena pol, eller indirekt, om två eller flera
fria elektroder användas, mellan vilka
ljusbågen uppkommer, i vilket fall hettan
överföres från bågen till chargen genom strålning
och ledning. I en motståndsugn kan chargen,
som skall upphettas, själv utgöra
motståndet, men särskilda motstånd kunna även
användas. I det senare fallet utgöras dessa
ofta av fasta stavar, vanligen av kol, som
omgivas av chargen, men kunna också göras av kolpulver eller trådspiraler eller stavar
av metall, som förläggas inuti ugnens väggar och valv eller fritt under valvet.
Ofta kan det vara svårt att avgöra, till vilket slag en ugnskonstruktion hör, emedan
båda effekterna kunna förekomma i samma ugn, t. ex. när två eller flera elektroder med
sina ändar gå ned i en beskickning, som smälter, eller stanna strax ovanför ett smält
slaggbad, emedan då dels bågar uppkomma mellan elektroderna och chargen, och dels
chargen mellan de olika elektroderna verkar som motstånd.
Induktionsugnen är ett särskilt slags motståndsugn, däri ett metallbad bildar en
sluten ring omkring ena skänkeln av en sluten elektromagnet. Den elektriska ström,
Fig. 741. Elektrisk ugn med serie]
jusbågs-upphettning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
