Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - De olika metallernas framställning, av E. S. Berglund och P. Palén - Koppar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
752
ANDRA METALLER ÄN JÄRN.
Anaconda verket i Montana, var 26.5 m lång och hade en genomsättningsförmåga av
2 500 ton per dygn.
För skiljande av slagg och skärsten användas vid dessa ugnar en eller flera utvändiga
förhärdar, bestående av en plåtmantel med infodring av eldfast tegel. Slagg och skärsten
få kontinuerligt rinna ur ugnen i förhärden, där separationen äger rum och slaggen
avrinner genom ett bräddavlopp. Skärstenen tappas efter behov genom ett tapphål i
förhärdens botten.
En variation av skärstenssmältning i schaktugn är den s. k. pyritsmältningen, vilken
avser att smälta orostad svavelrik malm direkt i schaktugn och därvid utnyttja
svavelmineralens bränslevärde för att dymedelst minska eller t. o. m. helt undvika
användningen av koks. Fördenskull måste man till beskickningen sätta kvarts som
förslagg-ningsmedel för det i svavelkisen ingående järnet. Man kan på detta sätt i en smältning
erhålla en skärsten, som är
tillräckligt rik för vidare
bearbetning. Vid Mount Lyell i
Tasmanien har denna metod
fulländats av dess chef Sticht,
som därigenom beräknar att
kostnaderna för
skärstenssmält-ningen nedbragts med 40 %.
Då man i schaktugnar
endast kan smälta en begränsad
mängd fint material, är man
för bearbetning av dylikt
hänvisad till flamugnar. Dylika
användes först i England,
varför metoden även i sin tidigaste
utformning kallas den engelska,
som emellertid har föga gemensamt med den moderna flamugnssmältningen. De
reaktioner som här äga rum äro i huvudsak desamma som vid schaktugnssmältningen.
Den rostade malmen uppsättes genom öppningar i ugnsvalvet på härden och nedsmältes
av de heta förbränningsgaserna, som från eldstaden stryka över härden. Nödiga
flussmedel tillsättas, för att en lättfluten och kopparfri slagg skall erhållas. Denna avtappas,
sedan varje charge smält och fått stå tillräckligt länge för skärstenens avskiljande,
över ett i den mot eldstaden motsatta ändan av ugnen beläget bräddavlopp. För
skärstenen finnes ett tapphål i den skålformiga härdens djupaste punkt.
De ursprungliga ugnarna voro små och hade liten avverkningsförmåga. Vid de
stora amerikanska kopparverken, där man omkring sekelskiftet allt mer började övergå
till anrikning av fattigare malmer, togos de första stegen på den utveckling, som
flam-ugnstekniken under senare år genomgått. Upptäckten av de förut omnämnda
impregna-tionsmalmerna och deras bearbetning genom finmalning och flotationsanrikning har
givit anledning till ytterligare framsteg. Pionjärarbetet gjordes vid Anacondaverket i
Montana, där man på Mathewsons initiativ undan för undan ökade ugnarnas storlek och
vidtog diverse andra förändringar för att uppnå större effekt. Man inriktade sig på att i
möjligaste mån minska inflytandet av sådana operationer, som verkade hämmande på
smältningen, nämligen chargering, slaggning och fyrens skötsel, under vilka alltid en
avkylning av ugnen ägde rum. Genom att öka dimensionerna hade man alltid en stor massa
Fig. 749. Vattenmantlad schaktugn för skärstenssmältning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
