- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / IV. Gruvväsen och metallurgi /
757

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - De olika metallernas framställning, av E. S. Berglund och P. Palén - Koppar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

METALLERNAS FRAMSTÄLLNING. KOPPAR.

757

Även sulfid- och blandade malmer kunna behandlas på våta vägen. Ett enkelt
förfarande har sedan lång tid tillbaka praktiserats vid Rio Tinto i Spanien, där kismalmer
upplagts i stora högar, som fått vittra i luften, varvid vittringen påskyndats genom
på-sprutning av vatten. Härunder bildas kopparsulfat, som av vattnet utlöses. Lösningen
ledes genom rännor fyllda med järnskrot, varpå kopparn utfälles i form av ett fint pulver,
cementkoppar. En malmhög kan innehålla 100 000 ton, och läkningen tager en tid av
2 år, varunder c:a 90 % av kopparhalten urlakas.

Snabbare resultat ernås, om man underkastar malmen en oxiderande röstning. Om
denna utföres vid rätt temperatur, bildas järnoxid och kopparsulfat, vilket sedan kan
urlakas. Denna metod har kommit till användning i Amerika för bearbetande av gamla
avfallshögar från våtanrikning.

Den viktigaste metoden för bearbetning av kopparns svavelmalmer på våta vägen är
emellertid medelst klorerande röstning och läkning. Denna metod var redan omkring 1850

Fig. 754. Oskarshamns kopparverk.
■ •

i användning, ’men fick sin praktiska utformning först c:a 15 år senare av engelsmannen
Henderson. Den har sin viktigaste tillämpning på resterna efter svavlets avrostning
ur kopparhaltig svavelkis, s. k. kisbränder, men användes även direkt på kopparmalmer.

Processen utföres så, att den finkrossade och eventuellt förrostade malmen blandas
med koksalt och rostas i flarn- eller muffelugn. Härvid inträda en serie ganska
komplicerade reaktioner, vilkas karaktär ej torde vara fullt utredd. Närvaron av en viss mängd
svavel är emellertid nödvändig för processen. Som slutprodukt erhålles en blandning
av lösliga kopparsalter, huvudsakligen kopparklorid, natriumsulfat och osönderdelat
koksalt jämte olöslig järnoxid och med malmen följande bergarter. De lösliga salterna
uttagas genom läkning.

Denna metod har för Sveriges koppartillverkning spelat en viktig roll, i det den
använts både vid Falun och Åtvidaberg och f. n. tillämpas vid kopparverken i
Oskarshamn (fig. 754) och Hälsingborg, där kisbränder från huvudsakligen norska malmer
bearbetas. Dessutom har den genom svenska uppfinningar utvecklats och förbättrats.

Den förut rostade malmen förberedes genom finmalning tillsammans med koksalt.
De äldre för den klorerande röstningen använda ugnarna voro en- eller fleretagiga flam-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:03:33 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/4/0769.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free