Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - De olika metallernas framställning, av E. S. Berglund och P. Palén - Koppar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
756
ANDRA METALLER ÄN JÄRN.
av tillsatser av kvartsiga malmer under blåsningen och kunde sålunda i viss mån
förlänga infodringens livslängd. Det lyckades slutligen amerikanaren Pierce och den
norskfödde metallurgen Smith att lösa problemet på så sätt, att de byggde en konverter
av betydligt större dimensioner än vanligt, vilken infodrades med magnesittegel. De för
processen erforderliga flussmedlen tillsattes under blåsningens gång. Genom att på en
gång bearbeta större mängder skärsten tillgodogjorde de sig bättre det utvecklade värmet
och undgingo de svårigheter med kall gång, som man hade vid försök i mindre konvertrar
med basisk infodring. Pierce-Smiths konverter (fig. 753) utgöres av en liggande
cylinder c:a 8 m lång och 3 m i diameter. Den har gasuttaget, genom vilket även det
kvartsiga beskickningsmaterialet införes, placerat i mitten eller ena ändan och ett särskilt
tapphål för uttappning av slagg och koppar. Med en dylik konverter har man vid ett verk
kunnat blåsa över 11 000 ton koppar på en infodring, utan att den var nämnvärt sliten.
Fig. 753. Pierce-Smiths basiska kopparkonverter.
Vid bessemerering ’söker man utgå från en skärsten med omkring 45 % koppar,
vilket i praktiken visat sig fördelaktigast, och ordnar skärstenssmältningen i
överensstämmelse härmed. För rik skärsten ger ej tillräcklig värmeutveckling, och för fattig
tar för lång tid att blåsa.
Själva blåsningen utföres i tvenne perioder, först slaggbildningen, då järnet och
det därmed förenade svavlet oxideras och järnoxiden bildar slagg med kiselsyra ur
in-fodringen eller tillsatt dylik. Man fortsätter blåsningen, tills i det närmaste ren
koppar-sulfid återstår, då slaggen tappas och blåsning på koppar vidtager. Under denna oxideras
det med kopparn förbundna svavlet, och råkoppar erhålles, som gjutes till tackor eller
anoder för elektrolytisk raffinering. Processens framskridande bedömes av utseendet
på de genom halsen utkastade gnistorna.
I Sverige igångsattes den första kopparkonvertern i Nautanen år 1905. Senare ha
dylika varit i bruk vid Falu kopparverk, i Västerås, där en Pierce-Smith-konverter
uppställts, samt i Köping.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
