Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - De olika metallernas framställning, av E. S. Berglund och P. Palén - Koppar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
760
ANDRA METALLER ÄN JÄRN.
tillföres genom särskilda formor, vilka pläga nedsänkas under det smälta badets yta.
Eldningen sker med kol eller generatorgas.
Genom Siemens’ uppfinning av dynamomaskinen 1876 blev det möjligt att i praktiken
omsätta de många förslag, som ända sedan början av 1800-talet framkommit, att medelst
elektriska strömmen fälla koppar och andra metaller ur lösningar. Det första e 1 e k t r
o-lytiska raffinaderiet för koppar byggdes enligt av engelsmannen Elkington
utarbetade planer, och hans grundläggande arbeten på området ha sedan utvecklats till den
storartade industri, som den elektrolytiska kopparraffineringen nu är. Principen för denna
är att i en lösning av kopparsulfat och svavelsyra nedsänka anoder av oren koppar och
katoder av tunna bleck av ren koppar, vilka förbindas med resp, poler på en
likströmskälla, varvid ren koppar utfälles på katoden, under det att en motsvarande mängd
utlöses från anoden. Av föroreningarna gå en del i lösning, och en del samlas som
anod-slam på elektrolyskärlets botten. Bland de senare äro guld, silver och platina m. fl.,
vilka med denna metod så gott som fullständigt kunna tillvaratagas, en av
huvudorsakerna till att den elektrolytiska raffineringen vunnit så vidsträckt användning. Man
slipper nämligen arbeta med besvärliga och dyra processer för att under malmens
föregående bearbetning avskilja de ädla metallerna, vilket i alla händelser är svårt att på ett
effektivt sätt åstadkomma. Man vinner även genom elektrolys en renare koppar, och
vissa föroreningar såsom vismut och arsenik äro lättare att på detta sätt avlägsna.
Gången av arbetet i ett modernt elektrolytiskt raffinaderi kan i korthet
sammanfattas sålunda. Råkoppar, vanligen bessemerkoppar, nedsmältes först och underkastas
en preliminär raffinering för erhållande av biåsfria anoder. Dessa överföras till
elektro-lyseringen, och den härifrån erhållna katodkopparn nedsmältes i flamugn, blåses och
polas till handelskoppar av önskade egenskaper. Denna gjutes i plåt och trådämnen,
tackor eller andra former, färdiga att vidare bearbetas genom valsning, dragning till tråd
etc. eller att smältas till legeringar med andra metaller.
Själva elektrolysen äger rum i tankar av trä klädda med bly eller annat syrefast
material. De i varje tank inhängda anoderna och katoderna äro kopplade parallellt och
tankarna sedan i serie eller parallellt, beroende på med vilken spänning man önskar
arbeta. Elektrolyten, som så småningom förorenas av ur anoden utlösta ämnen,
undergår en särskild reningsprocess, innan den återföres till elektrolysen. Elektrolystankarna
uppställas ofta trappformigt, så att elektrolyten skall kunna cirkulera mellan dem.
Flera förslag ha framkommit att elektrolysera skärsten och andra mellanprodukter,
men hittills utan praktiska resultat.
Kopparns egenskaper och användning. Kopparn har en karakteristisk ljusröd
färg och vacker glans. Den är tämligen mjuk och tänjbar, så att den kan valsas till
tunna bleck och dragas till tunn tråd. I hållfasthet överträffas den bland de allmännare
metallerna endast av järn. Dess sp. vikt är 8.8—8.9. Den smälter vid 1 083° och kan
svetsas vid ljus röd värme, är beständig i torr luft och anlöper vid upphettning i
regnbågens alla färger. Den är en god ledare för elektricitet och värme.
Näst järn är koppar den tekniskt viktigaste metallen och användes i stor
utsträckning för en mångfald ändamål. Särskilt kunna nämnas elektriska maskiner och
ledningar, mynt, plåt, rör, en massa olika husgerådsartiklar, apparater och verktyg för
industriella ändamål m. m. Dess användning till legeringar med olika metaller, bronser,
mässing, nysilver m. m. är måhända lika viktig.
Världens kopparproduktion, som år 1917 uppnådde ett maximum av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
