Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - De olika metallernas framställning, av E. S. Berglund och P. Palén - Koppar - Bly
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METALLERNAS FRAMSTÄLLNING. BLY.
761
1 427 000 ton, var år 1921 533 300 ton, varav Förenta staterna producerade 299 000 ton.
Därnäst kom Chile med 55 700 ton och Japan med 53 400 ton. Sveriges produktion
uppgick samma år till den blygsamma summan av 1 150 ton.
Bly.
Historik. Denna metall var hos egypterna känd redan under den förhistoriska tiden
och blev under 18:e dynastien (1600—1300 före Kristus) mycket allmän. Fenicierna
bearbetade Rio-Tintogruvorna på sil ver haltig blyglans omkring 2 000 år före Kristus och
drevo stor handel med bly. Grekerna bröto blymalm på Rhodos och Cypern och romarna
på Sardinien, i Spanien och i många andra erövrade länder. I England hade blymalm
brutits före romarnas tid, och i Tyskland drevos romerska blygruvor i Rhentrakten
omkring år 700. Blygruvorna på Harz upptäcktes 968 och de i Sachsen, Schlesien och
Böhmen omkring 1200. I Förenta staterna började blymalm brytas 1621 i Virginia. I
vårt land synes bly till verkning icke hava kommit i gång förrän på 1600-talet.
Silver-haltiga blymalmer hade visserligen redan tidigare bearbetats för utvinnande av silver,
men blyet synes därvid till största delen hava gått förlorat.
På vilket sätt de förhistoriska folken framställde bly ur malmer är okänt.
Förmodligen användes först primitiva ugnar, bestående endast av en grop i marken, vars väggar
voro beklädda med sten, så att den bildade ett litet schakt. De första ugnarna drevos
sannolikt med naturligt drag, men malmer innehållande slaggbildande ämnen kunde
man använda sig av först då konstgjord bläster kunde åstadkommas, emedan denna är
nödvändig för att uppnå en tillräckligt hög temperatur för slaggens smältning. Låga
schaktugnar med på ett eller annat sätt åstadkommet drag samt med träkol som bränsle
synas hava varit den ugnstyp, som användes ända till slutet av medeltiden. Först på
1600-talet började flamugnar eldade med stenkol att användas och i senare hälften av
1700-talet höga schaktugnar.
Blymalmer. Den allmännast förekommande blymalmen är blyglans, som utgöres
av blysulfid. Dessutom förekomma en del karbonatmalmer, cerusiter, samt ehuru endast
som sällsynthet sulfatmalm, anglesit. Dessa malmer hava dock ingen vidare betydelse
för blytillverkningen. Ren blyglans håller 86.6 % bly och 13.4 % svavel, men
blyglansen är oftast uppblandad med andra metallsulfider samt med andra mineral och
bergarter, så att malmen i regel endast håller några få eller möjligen några tiotal procent
bly. Av dessa föroreningar förorsaka-järnhaltiga mineral inga väsentliga olägenheter vid
smältningen, varemot koppar, zink, arsenik och antimon försvåra densamma, då de skola
avlägsnas ur verkblyet, och åstadkomma stora blyförluster. Blyglansen är nästan
alltid silverhaltig. Denna halt varierar högst betydligt och kan någon gång stiga upp
till 6 %. Vanligen håller den sig dock vid några hundradels procent. De lågprocentiga
malmerna underkastas före smältningen en anrikning för höjande av blyhalten.
Cerusit förekommer oftast uppblandad med andra karbonater eller med lera,
järn-mineral, kvarts etc. Härav följer att blyhalten är mycket varierande. Då
karbonat-malmerna icke så ofta anrikas, emedan därvid mycket bly och ändå mera av
silverinnehållet går förlorat, kunna endast de rikare malmerna komma till användning.
Blymalmer förekomma på många ställen i världen, men de länder, som för
närvarande producera mest bly, äro Förenta staterna, Mexico och Australien. Även
Spanien är dock rikt på blyförekomster, likaså Tyskland och England.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
