Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - De olika metallernas framställning, av E. S. Berglund och P. Palén - Silver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
776
ANDRA METALLER ÄN JÄRN.
Processens utförande för hand är mycket arbetsödande, varför flera sätt att
mekaniskt skilja kristaller och moderlut föreslagits. Emellertid har pattinsoneringen
efter uppfinnandet av Parkers zinkmetod till stor del förlorat sin betydelse och användes
nu huvudsakligen vid verk, som bearbeta vismuthaltiga blymalmer, då det visat sig, att
vid pattinsoneringen vismut anrikas samtidigt med silvret, och man sålunda samtidigt
med silvrets tillvaratagande erhåller ett vismutfattigt bly. Endast ett fåtal verk
använda därför processen oförändrad.
Parkers process. Tysken Karsten gjorde redan 1842 den iakttagelsen, att
om man inrörde ren zink i en smälta av silverhaltigt bly, så avskildes efter en stunds
stillastående på badets yta ett skum, som bestod av silverhaltig zink. 1850 fullkomnade
engelsmannen Parker förfarandet, som fått namn efter honom, i det han skilde zink och silver
genom destillation. Han lyckades emellertid ej raffinera det efter behandlingen
kvarvarande zinkhaltiga blyet.
Efter flera fruktlösa försök
lyckades Cordurié utföra denna
raffinering genom att inleda
vattenånga i smältan och blåsa luft
på dess yta. Avsilvring med
zink utföres numera sålunda,
att man smälter det
silverhal-tiga blyet och upphettar
detsamma över zinkens
smält-punkt, varefter en viss mängd
zink ilägges och smältan
om-röres. Om. temperaturen
sän-kes, avskiljer sig på ytan ett
skum, bestående av en
bly-zink-silverlegering, vilken är lättare
än det smälta blyet. Detta
skum kan lätt avdragas från det silverfria blybadets yta och bearbetas vidare på
driv-bart verkbly. Innehåller blyet guld och koppar, avskiljas även dessa och huvudsakligen
i det först avskilda skummet. Med denna metod erhålles särskilt ett kopparfritt bly.
Man utgår emellertid från ett så rent bly som möjligt, emedan annars zinkåtgången
blir stor och mycket bly följer med skummet.
Zinkbehandlingen sker i gjutjärnskittlar (fig. 771) hållande 12—60 ton bly, ofta
försedda med mekaniska omrörningsanordningar. Blyet transporteras till och från
kitt-larna medelst hävertar eller blypumpar beroende på de olika apparaternas inbördes läge.
Det erhållna skummet befrias i görligaste mån från medföljande bly genom segring
i smärre kittlar vid en temperatur, som endast obetydligt överskrider blyets smältpunkt,
eller ock pressas det efter uppvärmning i särskilda pressar. Genom användande av dylika
pressar och mekanisk omrörning har man i Amerika kunnat nedbringa zinkförbrukningen
till 0.96 % av blyets vikt, under det att silverhalten i skummet samtidigt fördubblats.
Silverskummet behandlades ursprungligen genom smältning med basisk slagg i
schaktugn, varvid zinken dels förflyktigades och dels förslaggades, och man erhöll ett för
avdrivning färdigt bly. Numera destilleras skummet under tillsats av något kolpulver
i retorter eller deglar av grafit (fig. 772), då zinken tillvaratages i förlag. Man erhåller
ett silverhaltigt bly, som direkt kan drivas.
Fig. 771. Sektion av kittel för Parkers process.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
