Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - De olika metallernas framställning, av E. S. Berglund och P. Palén - Guld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
788
ANDRA METALLER ÄN JÄRN.
Sedan en avdelning lämnat vätskan, kan filterkakan tvättas genom påspolning av vatten,
varefter tryckluft påsläppes, som avkastar filterkakan.
Den höga utveckling, som dessa moderna filtreringsanordningar uppnått, har gjort,
att man vid många verk övergått till den s. k. »all d. v. s. hela malm-
massan överföres genom målning i fint slam och behandlas som sådant. Härvid ha
stampverken i regel fått vika för eller åtminstone kompletterats med effektivare malmaskiner,
särskilt rörkvarnar. Dessa ha även tack vare cyanidförfarandet i hög grad fulländats
och sedan även kommit till användning på andra områden.
Guldets utfällning ur cyanidlösningarna sker f. n. nästan uteslutande med metallisk
zink i form av spån eller stoft, varvid guldet erhålles i metallisk form. Den från
läkningen kommande och eventuellt genom filtrering klarade luten samlas i stora behållare,
varifrån den i en kontinuerlig ström får rinna genom utfällningssumparna. I dessa äro
zinkspånen upplagda på en silbotten, och luten passerar zinken nedifrån uppåt i den ena
avdelningen efter den andra. Guldluten kommer sålunda först i beröring med delvis
förbrukad zink och allt efter som luten blir guld fattigare med färskare zinkspån, som
i mån den förbrukas påfylles uppifrån. Denna anordning hindrar även redan utfällt guld
att följa med strömmen. Teoretiskt skall en del zink kunna utfälla 3 delar guld, men
förbrukningen är i praktiken vida högre, 4—20 delar zink på en del guld, beroende dels
på att en del zink upplöses av alkalicyaniden, och-dels på att oförbrukad zink medföljer
det erhållna guldslammet.
Vid många verk användes zinken i form av stoft, som erhålles som biprodukt vid
zinkframställningen. Man arbetar då vanligen efter det av Merrill uppfunna
förfarandet, som består i att zinkstoftet males tillsammans med ändlut från guldutfällningen
till ett slam, som blandas med guldluten, varvid guldet genast utfaller. Hela lösningen
med det uppslammade guldet får sedan passera en filterpress, där det till var atages.
Som fällningsmedel ha även använts finfördelat aluminium och träkol, det senare
enligt uppgift med gott resultat. Siemens-Halske ha utarbetat en elektrolytisk metod,
vid vilken man fäst stora förhoppningar. Den torde emellertid ej kunna konkurrera med
zinkfällningen.
Det utfällda guldet tillvaratages vid s. k. clean up, som företages en å två gånger
i månaden. Fällningen behandlas vanligen först med saltsyra eller svavelsyra för att
upplösa överskott på zink, som kan vara närvarande, och smältes sedan med något
fluss-medel i grafitdeglar samt gjutes i tackor. Ett annat förfaringssätt är, att det torkade
guldslammet briketteras tillsammans med blyglete, borax, kvartssand och kokspulver,
varpå briketterna smältas i en drivugn, då bly utreduceras och i sig upptager guldet.
Slaggen avdrages och blyet avdrives, varvid den bildade gleten tillvaratages och ånyo
användes. Det erhållna guldet omsmältes sedan i grafitdegel och gjutes i tackor, eller,
om det håller silver, granuleras för att sedan skedas (se nedan).
Även guld, som erhålles medelst andra processer, amalgamering, klorering etc.,
måste underkastas en dylik raffineringssmältning. Hit räknas även de avsevärda
mängder, som erhållas vid elektrolytisk raffinering av guldhaltig koppar och bly. Det efter
smältning med blyglete och avdrivning erhållna guldet håller nästan utan undantag
varierande mängder silver. För att skilja dessa metaller komma tvenne metoder till
användning, nämligen skedning och elektrolys.
Skedningen grundar sig på silvrets utlösande ur en guld-silverlegering med en
syra. Härtill har förr stundom använts salpetersyra, vilken numera endast kommer i
fråga för analysändamål. Numera sker skedningen med kokande koncentrerad svavelsyra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
