Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - De olika metallernas framställning, av E. S. Berglund och P. Palén - Guld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METALLERNAS FRAMSTÄLLNING. GULD.
789
som. löser silvret under bildning av silversulfat. Denna s. k. af finer ing kan användas för
alla guld- och silverlegeringar. Den utföres i kärl av stengods eller gjutjärn, vilka ej
angripas av den starka syran. Före skedningen granuleras legeringen för att underlätta
processen. Bästa resultatet erhålles med en legering hållande 20—25 % guld, varför
man ofta vid smältningen tillsätter silver, om dylikt ej skulle finnas i tillräcklig mängd.
Efter fullbordad utlösning av silvret får lösningen svalna och utspädes med vatten, varpå
silvret utfälles på metallisk koppar, under bildning av kopparvitriol som biprodukt.
Det pulverformiga guldet, som återstår efter skedningen, renas genom ytterligare kokning
med svavelsyra samt smältes slutligen med flussmedel, då man erhåller ett guld med en
finhetsgrad (räknad i tusendelar) av 999.4—999.9.
För elektr oly tisk separering av guld och silver gjutes legeringen i
anodplattor, varefter elektrolysen företages i en utspädd silvernitratlösning med
silverplåtar som katoder. Vid lämplig strömstyrka utfälles silvret på katoden, under det att
guldet i pulverform stannar vid anoden. Enligt en av tysken Möbius utarbetad metod
användes en svagt sur lösning av kopparnitrat och silvernitrat som elektrolyt. För att
lättare tillvarataga guldet vid anoden insyr han anodplattorna i linnepåsar.
En annan metall, som stundom förekommer tillsammans med guld, är platina.
För att skilja dessa åt har en metod utarbetats av Wohlwill, som elektrolyserar
legeringen i en sur guldkloridlösning med rena guldbleck som katoder.
Guldets användning. Ungefär 60 % av världsproduktionen av guld förarbetas till
myntmetall och resten går till industrien och användes till smycken m. m. Dylikt
guld legeras vanligen för erhållande av större hårdhet eller viss färg med andra
metaller (se legeringar). En avsevärd mängd guld användes för förgyllning, vilket för
metaller sker på elektrolytisk väg. Andra föremål förgyllas genom beläggning med
bladguld, som erhålles genom uthamring av guldet till ytterst tunna blad. För
förgyllning av glas och porslin pålägges finfördelat eller kollodialt guld uppslammat i lämpligt
ämne, varefter föremålet brännes, då guldfärgen framkommer. Guld användes även för
erhållande av en vacker purpurfärg i glas. Andra användningar för guld äro bl. a. vid
fotografering, där man medelst guldsalter giver den fotografiska bilden en vacker ton,
samt inom tandläkekonsten.
Guldproduktionen har under de senaste årtiondena oerhört stegrats,
sär-skilt efter införandet av cyanidmetoden. Stegringen framgår bäst av föliandp. siffror
År. Kg.
1500 .............................................. 5 800
1600 .............................................. 7 400
1700 ............................................. 10 800
1800 ............................................. 17 800
1900 ............................................ 387 250
1910 ............................................ 685 015
1921 ............................................ 508 485
Rättelse till Uppfinningarnas Bok IV, sid. 789.
Sveriges totala produktion under åren 1741—1920 uppskattas till 2 470 kg, därav
från Falu gruva 2 225 kg. Största produktionen var 1898 med 126 kg, varav från Falun
110 kg. Guld har framställts i Falun från 1790. Ädelfors’ hela produktion är
sammanlagt 141.5 kg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
