Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - De olika metallernas framställning, av E. S. Berglund och P. Palén - Zink
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METALLERNAS FRAMSTÄLLNING. ZINK.
793
sera sig. Den kan även användas för gjutning. Zinken smälter vid 419° och kokar vid
918°.
I torr kolsyrefri luft angripes metallen icke, men i vanlig luft överdrages ytan av ett
vitt tunt skikt av basiskt karbonat, som skyddar den mot luftens fortsatta inverkan.
Upphettad i luft förbrinner den vid ungefär 500° med lysande blå vit låga till zinkoxid,
vilken i glödhetta har en citrongul, men vid vanlig temperatur en rent vit färg. I
rödvärme oxideras zink av kolsyra till zinkoxid.
Kemiskt ren zink löses endast med stor svårighet i utspädda syror, men metallen är
lättlösligare, ju mera förorenad den är.
Zinkens framställning1. I olikhet med övriga allmännast förekommande, vid vanlig
temperatur fasta, tunga metaller kokar zinken vid jämförelsevis låg temperatur, så att
den lätt övergår i gasform. Då dessutom den temperatur, vid vilken zinkoxiden reduceras
av kol och koloxid, ligger över metallens kokpunkt, kan denna icke vid reduktionen direkt
fås i flytande form liksom övriga mera vanliga tunga metaller utan i form av gas, som
måste kondenseras. En direkt reduktion av malmen med kol, vare sig denna utgöres av
galmeja eller blände, är icke möjlig, utan den måste först undergå en förberedande
behandling. Galmejan måste sålunda kalcineras för att befrias från vatten och kolsyra,
och zinkbländet måste för svavlets skull rostas. De operationer, varav zinkens
framställningsmetoder på torra vägen i regel bestå, äro sålunda malmens röstning för
sul-fidens överförande till oxid, oxidens reduktion till metall och metallångornas
kondensering. Härtill kommer råzinkens raffinering.
Malmens kalcinering. Galmejans kalcinering försiggår uti schakt- eller
flamugnar, beroende på malmens kornstorlek. Schaktugnarna, som användas för
styckmalm, likna vanliga brännugnar för kalk. Ugnarna beskickas med omväxlande lager av
galmeja och brännmaterial, bestående av magra stenkol eller koksgrus. Även ugnar för
gaseldning begagnas, varvid de från destilleringsugnarna bortgående bränslegaserna
utnyttjas. De för pulverformig galmeja använda frammakningsflamugnarna hava en
eller flera härdar och uppvärmas medelst kol- eller gaseldning. För kalcinering av
pulverformig malm komma även roterande cylinderugnar till användning.
Malmens röstning. De sulfidiska zinkmalmerna, vilka numera äro de
allra vanligaste, måste med hittills använda metoder för zinkframställningen
underkastas röstning för svavlets bortskaffande och zinksulfidéns överförande till oxid i största
möjliga utsträckning. Denna röstning är av mycket mera invecklad art än galmejans
bränning, då dels kemiska svårigheter uppträda, och dels behandlingen noga måste rätta
sig efter bländets på olikartade inblandningar beroende olika egenskaper. Röstningens
sorgfälliga utförande är även synnerligen viktigt på grund därav, att för varje procent
svavel, som kvarblir i rostgodset, en motsvarande zinkförlust vid destillationen göres.
Vid röstningen måste man framför allt söka förhindra bildningen av basiskt
zinksulfat, som, särskilt om svavelkis finnes närvarande, gärna uppkommer genom
zinkoxidens sulfatisering tillföljd därav, att svavelsyrligheten genom kontaktverkan oxideras
till svavelsyra. Zinksulfatet sönderdelas nämligen först vid så hög temperatur, att
därvid zinkoxid dels förflyktigas som sådan och dels reduceras till zink, som går förlorad.
Sulfatet förorsakar, även om det oförändrat kommer in i retorterna, zinkförlust, emedan
det endast reduceras till zinksulfid, som kvarblir i resterna, och förhindrar dessutom
röstningen därigenom, att det omsluter bländekornen. Malmer med höga kalk-,
aluminium-och kiselsyrehalter erfordra från röstningens början en hög temperatur för att förhindra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
