Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - De olika metallernas framställning, av E. S. Berglund och P. Palén - Zink
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
800
ANDRA METALLER ÄN JÄRN.
att sammanflyta. För den mekaniska bearbetningen hava föreslagits och använts flera
sätt, och då vissa svårigheter yppa sig att bearbeta poussièren inne i kondensorn, har
denna vanligen uttagits därur och behandlats i fristående apparater. En bearbetning
inne i kondensorn är emellertid av många skäl att föredraga.
De elektrotermiska metoderna äro bekväma, bl. a. därför att de äro kontinuerliga,
samt att stora enheter kunna användas. Ugnar, som smälta 12 å 15 tons beskickning pr
dygn, äro vanliga. De hava dessutom avgjort företräde framför såväl retortmetoder
som elektrolytiska metoder däruti, att andra i malmen ingående metaller än zink, såsom
bly, koppar, silver och guld, samtidigt med zinken utvinnas. Blyet erhålles därvid som
metall, och de övriga ingå i en skärsten, som lätt kan vidare bearbetas för utvinnande av
metallerna. Svagheten är, utom svårigheterna med kondenseringen, att en så blyrik
zink i regel erhålles, att den för att kunna användas måste underkastas en raffinering.
Denna kan utföras antingen genom en enkel omsmältning eller genom omdestillering i
elektrisk ugn. Den vid omdestillering erhållna raffinerade metallen håller omkring
99.9 % zink.
I Trollhättan framställdes 1916, då tillverkningen var som störst, på elektrotermisk
väg 10 000 ton raffinerad zink, varav omkring 7 000 ton ur svenska malmer och resten
ur utländsk råzink. I Norge producerades samma år 32 000 ton raffinerad zink, varav
dock förmodligen endast en mindre del ur malm. Årsproduktionen här i landet har
under de senare åren hållit sig vid ungefär 3 000 ton. 1925 uppgick dock produktionen
till 4 672 ton.
Elektrolytiska metoder. De elektrolytiska metoderna, som nu användas
på några ställen i Förenta staterna, Canada och Australien, hava såväl här i Sverige som
i Tyskland, England och Förenta staterna haft många föregångare. Redan 1893—94
gjordes i Falun försök med röstning av zinkblände, läkning med svavelsyra och
elektro-lytisk utfällning av zink enligt en av Kjellin och Cassel föreslagen metod. Ett engelskt
förfarande prövades 1911 i Trollhättan, och även senare hava försöksarbeten med
elektrolytiska metoder bedrivits här i Sverige. 1907 och senare utfördes experiment hos Siemens
och Halske i Berlin. I Förenta staterna började Anaconda Copper Company 1914
undersöka möjligheten av att extrahera zink ur komplexa zink-, bly- och kopparmalmer. Efter
laboratorieexperimenter under något mer än ett år byggdes ett verk med en kapacitet
om 10 ton pr dag i Great Falls. Denna produktionskapacitet har senare flera gånger
utökats, så att produktionen 1923 uppgick till 71 000 ton. I Canada finnes ett verk vars
produktion 1923 var 27 000 ton och i Australien ett, som samma år producerade 41 000
ton. Sammanlagt tillverkade dessa verk sålunda 139 000 ton elektrolytzink, vilket utgör
nära 15 % av hela världsproduktionen av zink.
För metodens utförande underkastas malmen röstning, varvid man söker föra
denna så, att största möjliga mängd zinksulfat bildas. Den rostade malmen lakas med
utspädd svavelsyra, och ur lösningen utfälles zinken medelst elektrisk ström.
Svårigheterna vid experimentarbetena voro under många år, att zinken vid den elektrolytiska
utfällningen icke blev kompakt utan svampig och blåsig, samt att metallutbytet blev
dåligt. Sedan man kommit under fund med, att det förnämsta villkoret för en god och
jämn zinkutfällning är, att lösningen eller elektrolyten göres fri från även de minsta
föroreningar, speciellt av metaller mera negativa än zink, samt i lösningen uppslammade
partiklar, och det lyckats att övervinna svårigheterna härmed, erhålles numera å katoden
ett fullt kompakt metallbeslag, som håller 99.9 % zink. Olägenheten med det låga
utbytet, som förnämligast beror därpå, att vid röstningen av malmen bildas zinkferrit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
