Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - De olika metallernas framställning, av E. S. Berglund och P. Palén - Zink
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METALLERNAS FRAMSTÄLLNING. ZINK.
801
Fig. 787. Zinkelektrolyseringsrnm.
vilken, vid läkningen icke utlöses av
den utspädda svavelsyran, har hittills
varit svårare att övervinna. Redan
vid 600° inträder i vissa fall
zinkfer-ritbildning, och då för fullständig
röstning av zinksulfiden högre
temperatur i regel är erforderlig, är det
svårt att undgå ferritbildningen. Man
har därför vid de elektrolytiska
metoderna hittills vanligen erhållit ett
lägre utbyte än vid retortmetoderna
och de elektrotermiska metoderna,
såvida man icke underkastat avfallet
från extraktionen en särskild efterbehandling för tillgodogörande av den däruti
kvarblivna zinken. På sista tiden har emellertid en ny förbättring framförts, varvid genom
användande av större strömtäthet möjlighet erhållits att använda så stark syra för
läkningen, att zinkferriten löses. Dessutom säges det, att man därigenom blir mindre
beroende av att elektrolyten noggrant befrias från främmande ämnen. För att bliva
ekonomiskt möjlig måste
elektro-lytprocessen utföras i stor skala.
Fig. 787 visar
elektrolyserings-rummet i ett elektrolytverk.
Råzinkens raffinering. De
vanligaste föroreningarna i zink
äro bly, järn och kadmium, men
mindre mängder antimon,
arsenik, koppar, silver, vismut och
svavel kunna även förekomma.
För att befria zinken från dessa
underkastas den vid behov en
raffinering genom omsmältning.
Denna sker antingen uti järnkärl
eller i en flamugn med lutande
härd (fig. 788), varuti zinken
nedsmältes och hålles vid en
temperatur endast föga överstigande
zinkens smältpunkt. Bly samt en
legering, den s. k. hårdzinken,
hållande mera järn avskiljas då och sjunka till bottnen. De andra främmande
metallerna oxideras och bilda på badytan tillsammans med något zinkoxid en krats, som
avdrages och medtages vid beskickningen av retorterna. Den raffinerade zinken öses
eller tappas därefter i kokiller. Hårdzinken omdestilleras. Råzinken kan även
raffineras genom omdestillering i elektrisk ugn.
Fig. 788. Raffineringsugn för zink.
Zinkens användning. Zink har stor användning i form av plåt för
taktäcknings-ändamål, för tillverkning av rör, rännor och andra plåtarbeten etc. För att skydda
51—252144. Uppfinningarnas bok. IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
