Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - De olika metallernas framställning, av E. S. Berglund och P. Palén - Vismut - Tenn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
806 ANDRA METALLER ÄN JÄRN.
i degel. En dyEk våt metod Ear använts vid Falu kopparverk, där från guld- och
silverdrivningen erhållet vismuthaltigt blyglete löstes i koncentrerad saltsyra, varefter
vismuten på ovan beskrivet sätt utfälldes genom utspädning och fäUningens smältning
med kol och kalk.
Den enligt någon av ovan anförda metoder framstäUda råvismuten innehåEer
föroreningar, bland vilka de vanbgaste äro arsenik, antimon, bly, koppar, järn och svavel,
vilka avlägsnas genom ohka raffineringsmetoder. För borttagande av bly kan
råvismut smältas i gjutjärnskittel med vismutoxyklorid, varav blyet överföres till klo rid
under utreducerande av vismut. Blykloriden löses i den som flussmedel använda
blandningen av koksalt, klorkaEum och kaustikt natron. Arsenik avlägsnas genom enbart
upphettning i luft vid 350—400°, varvid den avdestillerar, eller ock smältes råvismut i
järn-kittel med kaustikt natron och salpeter. Ett annat sätt att raffinera råvismut, ehuru
ej så effektivt, är att låta det nedsmälta genom ett lager glödande kol på en lutande
järn-häU, varvid den renade vismuten avrinner, under det att en stor del av föroreningarna
kvarstanna som krats på häUen.
Vismut kan även raffineras på våta vägen, då man erhåller den renaste metallen.
Denna metod är emellertid dyrbar och användes blott för framställning av vismut för
beredande av farmaceutiska preparat eller för laboratorieändamål. Man har även
försökt att raffinera vismut på elektrolytisk väg ehuru utan framgång.
Vismuts egenskaper och användning. Vismutmetallen har silvervit glans, stötande
i rött, och grovkristalEniskt bladigt brott. Dess sp. vikt är i fast form 9.82 och 10.05
i smälta. Den smälter vid 264° och utvidgar sig vid stelnandet 3.27 volymprocent. Av
aUa metaUer är den den sämsta värmeledaren och har de starkaste diamagnetiska
egenskaperna. Den är tämligen motståndskraftig mot luftens inverkan vid vanbg
temperatur men förbrinner vid upphettning tiU rödvärme tiU ett gult pulver, vismutoxid.
Det var först i och med upptäckten av de lättsmälta legeringarna, som vismut fick
någon större användning. Dessa utgöras nämligen av vismut jämte kadmium, bly och
tenn. I de lättast smältbara, nämbgen Woods och Lipowitz’ metaller, ingår vismut med
c:a 50 %. Dessa legeringar ha fått en mångfaldig användning t. ex. för stereotypmetall,
smältproppar för automatiska eldsläckningsapparater, infattning av kristaller för
radioapparater m. m. Vidare användes vismut till klichémetall, lagermetaller, amalgam för
tandläkarearbeten, metalliska överdrag m. m. Oxiden användes för framstäUning av
porslinsfärger och optiskt glas. Andra vismutföreningar användas till kosmetiska medel
(för borttagande av fräknar) och till medicinska preparat. Ett nytt
användningsområde är för framstäUning av katalysatorer.
Den största vismutproducenten är, som förut nämnts, Bolivia, som exporterat upp
till 680 ton per år. I Förenta staterna framställdes 1920 114 ton huvudsakhgen som
biprodukt från elektrolytisk raffinering av bly. Priset var i början av 1921 c:a 20 kr. per
kg men sjönk under senare delen av året till c:a 12 kr.; 1926 var det 22 kr. per kg.
Tenn.
Historik. Tenn hör även till den lilla grupp av metaUer, som redan i
förhistorisk tid voro kända. Man har belägg för, att kineserna redan 2 000 år f. Kr. kände till
tenn och dess användning, särskilt som brons i legering med koppar. Sitt tennbehov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
