Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - De olika metallernas framställning, av E. S. Berglund och P. Palén - Tenn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
808
ANDRA METALLER ÄN JÄRN.
Fig. 790. Schaktugn för tennsmältning från Banka.
m. fl. För deras avlägsnande rostas malmen oxiderande i mekaniska rostugnar. Arsenik
och svavel bortgå vid röstningen, medan koppar, järn, vismut m. fl. stanna kvar som
oxider. Dessa utlösas sedan med utspädd svavelsyra.
Ur den sålunda renade sligen erhålles råtenn genom reducerande smältning. I Kina
har detta sedan urminnes tid skett i små låga schaktugnar med naturligt drag. På Banka
och Biliton användas även schaktugnar ehuru av något större dimensioner och drivna med
bläster (fig. 790). De bestå av ett enkelt fyrkantigt schakt av tegel försett med formor
på tre sidor. Bottnen sluttar mot den fjärde sidan, som är försedd med ett tapphål, vilket
mynnar i en skålformig förhärd. Ugnarna beskickas ofta utan tillsats av slaggbildande
ämnen, eller ock tillsätter man
något slagg från föregående
smältningar. Som bränsle
användes träkol.
De erhållna produkterna
äro råtenn, slagg och nasar.
Råtennet kan innehålla en hel
rad andra metaller, som
utredu-cerats under smältningen på
grund av den för reduktionen
behövliga höga temperaturen,
minst 1 100°, och måste för den
skull underkastas raffinering,
vilket sker antingen genom en
enkel segringsprocess eller en
oxiderande nedsmältning i
flamugn och polning. Ofta kan man
dock i schaktugn erhålla ett i
det närmaste rent tenn. Nasar bildas ofta på härdens botten av tenn med hög järnhalt,
som där avsätter sig. Slaggen håller i regeln avsevärda tennmängder dels som metallkulor,
vilka genom krossning och slamning kunna avskilj as, dels som förslaggad tennoxid. Denna
senare utreduceras genom omsmältning med kol, varvid även nasarna bruka tillsättas
beskickningen. Ur denna smältning erhålles s. k. slaggtenn, som vidare raffineras på
samma sätt som råtennet.
I England, Tyskland och Australien sker tennsmältningen i flamugn, vilket även
förekommer på ett par platser i Bortre Indien, där världens största tennverk äro
belägna. I flamugn kunna särskilt finkrossade anrikningsprodukter med fördel bearbetas.
Denna smältmetod härstammar ursprungligen från Cornwall.
Ugnarna (fig. 791) byggas numera med en 5 å 6 m lång och 3 m bred härd. Då smält
tenn har stor förmåga att genomtränga murverk, brukar härden -uppläggas på
järnbalkar med fritt rum under, så att genomträngande tenn av luftkylningen bringas att
stelna.
Tennmalm eller slig blandas med magra kol och något släckt kalk samt tennhaltiga
mellanprodukter och slagg från föregående smältningar och nedsmältes under emellanåt
skeende omrörning. Därefter avdrages den bildade slaggen i flera omgångar, av vilka
de första äro så rena, att de kunna bortkastas. De sista lagren hålla en del tennkulor,
som tillvaratagas genom slaggens krossning och slamning. Sedan det metalliska tennet
sålunda frånskilts, omsmältes den återstående slaggen antingen i en följande charge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
