Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - De olika metallernas framställning, av E. S. Berglund och P. Palén - Arsenik - Nickel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
814
ANDRA METALLER ÄN JÄRN.
Amerika är den största både producenten och konsumenten av arsenikföreningar.
Under år 1920 beräknas förbrukningen därstädes ha uppgått till 16 000 ton
arsenik-syrlighet, medan tillverkningen var något över 10 000 ton. Världsproduktionen för
nämnda år uppgives till c:a 19 900 ton.
Nickel.
Historik. Namnet nickel är egentligen ett öknamn (på plattyska Nicker
= djävul), som sachsiska bergsmän gå vo mineralet nickelkis, en förening av nickel och
svavel, vilket de trodde vara ett kopparmineral och kallade Kupfernickel, då det ej
lyckades dem att därur erhålla den förmodade metallen. Därav fick metallen namnet
nickel, då den första gången isolerades av Cronstedt 1751. Långt förut hade legeringar
med nickel framställts ehuru utan kännedom om denna metalls närvaro. Man har
nämligen funnit mynt från tiden före Kristus, vilka vid analys visat sig hålla omkring
20 % nickel, d. v. s. ungefär samma sammansättning som våra nuvarande nickelmynt.
På 1700-talet kommo från Kina föremål av en vit metall, som vid senare undersökning
befunnits vara en legering av koppar, nickel och zink, nästan identisk med nysilver.
Den av Cronstedt framställda metallen var ej ren nickel. Sådan framställdes först av
tysken Richter 1804,- och 1824 började metallen tekniskt framställas huvudsakligen för
tillverkning av den av Geitner 1823 uppfunna legeringen argentan, vårt nuvarande
nysilver, av olika fabrikanter även kallat vid många andra Teklamnamn. Någon större
produktion av nickel kom dock ej till stånd, förrän Schweiz år 1850 införde skiljemynt
av nickel och koppar, vilket exempel snart följdes av andra länder. Efterfrågan översteg
snart tillgången på den huvudsakligen ur norska och delvis även ur tyska malmer
erhållna metallen. Räddningen kom genom Garniers upptäckt 1876 av de stora
nickel-malmsfyndigheterna i Nya Kaledonien, vilka innehålla det efter honom uppkallade
mineralet garnierit, ett magnesiumsilikat med 5—12 % nickel. Kort därefter eller 1883
upptäcktes de rika koppar-nickelfyndigheterna i Sudbury i Canada, vilka utgöras av
magnetkis med i genomsnitt 3 % av vardera koppar och nickel.
Nickel har fått sin största betydelse genom upptäckten av dess egenskap att förläna
stål en utomordentlig hårdhet. Detta konstaterades redan av Faraday 1820. Den första
tekniska framställningen av nickel-järnlegering ägde rum 1832, och 1888 tillverkade
England och Frankrike pansarplåtar av nickelstål. Sedan dess är nickels ställning som en
oumbärlig metall tryggad.
Egenskaper. Nickel är en metall med silvervit färg och stark glans. Den har en
sp. vikt av 8.6—8.9, smälter vid c:a 1 452° samt låter sig lätt smidas och bearbetas.
Särskilt viktig är dess egenskap att ej oxideras i luften.
Gedigen har nickel konstaterats i meteoriter; annars förekommer den företrädesvis i
förening med svavel, arsenik och antimon, särskilt tillsammans med koppar i magnetkis,
eller ock som syreförening t. ex. i den ovan omnämnda garnieriten. Magnetkis och
garnierit äro de två malmmineral, varur nästan all nickel numera framställes. Mindre
mängder erhållas ur vissa produkter från kopparhyttor.
Nickels framställning. Nickels kemiska förhållande särskilt till svavel och syre
är mycket lika kopparns, så att man för nickelframställning kunnat tillämpa
erfaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
