Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - De olika metallernas framställning, av E. S. Berglund och P. Palén - Nickel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METALLERNAS FRAMSTÄLLNING. NICKEL.
815
heterna från denna metall. Nickel är lättare oxiderbar, varför vid framställningen
särskild uppmärksamhet måste ägnas åt förhindrandet av förluster i slagg. Då
bearbetandet av de nästan kopparfria oxidmalmerna är betydligt enklare än de nästan alltid
kopparförande kismalmerna, måste man för de olika malmtyperna använda olika
framställningsmetoder.
Ur oxidmalmerna har man utan framgång försökt att direkt framställa
nickel-järn-legeringar. I stället begagnar man sig av nickels frändskap till svavel, i det man i
schaktugn nedsmälter garnieritmalmerna med svavelförande ämnen, gips, tungspat etc., så att
tillräckligt med svavel tillföres för att binda all nickel och en del järn. Härvid erhålles
en nickelfattig slagg och en nickelskärsten med 30—40 % nickel. Denna smältning sker i
Europa vanligen i små runda eller rektangulära vattenmantlade ugnar, liknande dem som
användas för kopparsmältning. Den erhållna råskärstenen krossas och underkastas i
flamugn en partiell röstning samt omsmältes ånyo i kupolugn med kvarts som
fluss-medel på en koncentrationsskärsten med 65 % nickel. Denna tappas i en liten konverter
och blåses, tills man erhåller en finskärsten, varur järnet i det närmaste avlägsnats.
Denna håller c:a 78 % nickel.
Finskärstenen gjutes i små tackor, som krossas i tuggare och kulkvarnar till ett grovt
pulver, vilket genom upprepad röstning i liknande flamugnar, som användas för
röstningen av råskärstenen, befrias från svavel och oxideras till nickeloxidul. Denna males
och blandas med en ringa mängd mjöl som bindemedel, bakas ut till tunna kakor och
skäres i tärningar, vilka torkas. Tärningarna inbäddas i kolpulver i chamotterör, vilka
upphettas i en regenerativ ugn, varvid nickeloxiden reduceras till metall, som sintrar
ihop till en fast massa. Nickeltärningarna befrias från vidhängande kolpulver och poleras
genom att inläggas i en roterande järncylinder, varvid de genom gnidningen mot
varandra erhålla metallglans. Dylik nickel håller i genomsnitt 99 % metall, resten huvud
sakligen järn och koppar.
För de kopparhaltiga kismalmerna måste ett mera komplicerat förfarande tillgripas.
Malmen rostas först, vilket ännu i dag till största delen sker i stora rosthögar. Därefter
smältes på råskärsten antingen i vattenmantlade ugnar av varierande storlek beroende
på driftens omfång eller i flamugnar. De sistnämnda ha särskilt på senare tid kommit
till användning för att kunna bearbeta småmalm och flygstoft som erhållas vid brytning
och röstning. I Canada använder man härtill numera efter mönster från
kopparsmältningen mycket stora ugnar, 35.2 m långa och 7.4 m breda, med härd av insintrad
kvartssand. Som bränsle användes kolpulver, som med bläster inblåses i ugnen.
Råskärstenens vidare bearbetning på koncentrationsskärsten sker vid de stora
amerikanska hyttorna uteslutande i konverter, och man har liksom vid bessemerering
av kopparskärsten allt mera övergivit den sura konverterinfodringen till förmån för den
basiska. Konvertrar av Pierce-Smiths konstruktion (se koppar) av upp till 11 m längd
och 3 m diameter ha kommit till användning.
Den erhållna koncentrationsskärstenen antingen dödrostas och reduceras till
tär-ningsnickel på förut beskrivet sätt, eller ock användes den som utgångsmaterial för
någon av de många processer, som föreslagits för framställande av nickelmetall, av vilka
de viktigaste här nedan skola i korthet omnämnas.
Orfordprocessen, som utarbetats vid Orford Copper Co. utanför New York,
grundar sig på svavelnatriums förmåga att tillsammans med svaveljärn och svavelkoppar
bilda en homogen lösning, som även är beständig efter stelning, under det att
nickelsulfi-den endast obetydligt angripes. Processen utföres så, att råskärstenen smältes tillsammans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
