Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - De olika metallernas framställning, av E. S. Berglund och P. Palén - Platina - Aluminium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METALLERNAS FRAMSTÄLLNING. ALUMINIUM.
819
ning av platinamalmen i en dylik ugn med kalktillsats erhöll en relativt ren metall, i det
de flesta föroreningarna förslaggades och absorberades av kalken. Blott
platinametallerna iridium och rodium stanna kvar. Ett annat av Deville och Debray föreslaget
sätt är att smälta platinan med blyglans och järn, varvid bly avskiljes och legerar sig
med platinan, under det osmium och iridium avskiljas och sjunka till botten.
Blylegeringen avdrives, och de sista blyresterna avlägsnas genom nedsmältning i kalkdegel.
Beträffande de våta metoderna, så hållas de i regeln av resp, fabrikanter ganska
hemliga, varför man endast i allmänna drag känner dem. Det vanligaste sättet är att
lösa malmen i kungsvatten, vanligen i porslinskärl, under uppvärmning. Den erhållna
lösningen, som innehåller klorider av platina, iridium, palladium och rodium, indunstas
för avdrivande av salpetersyran, utspädes och försättes med en salmiaklösning, varvid
platinan utfaller som platinasalmiak. Denna upphettas i kvartsdegel till 700 å 800°, då den
sönderdelas, och man erhåller platina i fint fördelat tillstånd, s. k. platinasvamp, som
ytterligare renas med saltsyra. Platinasvampen håller fortfarande små mängder iridium,
varifrån den kan skiljas genom lösning i utspätt kungsvatten, vilket ej löser iridium,
samt platinans fällande med salmiak på ovan beskrivet sätt. ■
För framställning av kemiskt ren platina, vilket för vissa ändamål är erforderligt,
ha en massa metoder föreslagits, bl. a. elektrolys, på vilka vi här ej närmare kunna ingå.
Platinas egenskaper och användning. Platina har en gråvit färg, är näst guld
och silver den tänjbaraste metallen, men med större hållfasthet än guld. Den har
en sp. vikt av 21.4 och smälter vid 1 755°. Den är den beständigaste och
oföränderligaste av alla metaller och har på grund härav funnit en vidsträckt användning
för kemiska laboratorieutensilier, deglar, skålar, bleck och tråd m. m. För
koncentrering av svavelsyra fick den tidigt användning. För detta ändamål brukar man
numera en legering av platina och guld, då man funnit, att ren platina är något löslig i
stark svavelsyra. Inom den elektriska industrin användes den till kontakter,
termoelement och elektroder. Betydande mängder användas på senare år till smycken. Under
1921 beräknades, att 2/3 av konsumtionen i Förenta staterna åtgick härför. Till
framställning av konstgjorda tänder användes den även i stor utsträckning. Årliga
förbrukningen härför uppgår till c: a 1 200 kg.
Aluminium.
Historik. Denna är den yngsta av de metaller som vi nu i dagligt bruk äro vana
att handskas med i form av allehanda nyttiga artiklar. Den på dess upptäckt följande
snabba utvecklingen av framställning och användning äro ett av de intressantaste
kapitlen i den moderna industriens historia.
Oaktat aluminium är den i naturen mest utbredda av alla metaller, räcker ett
mannaminne nästan till att överblicka hela utvecklingen från metallens första framställande
till den storindustri, som nu är byggd på dess utvinnande och bearbetande. Hela den
kända jordskorpan beräknas innehålla ej mindre än 7.34 % aluminiummetall. För
jämförelses skull kan nämnas, att enligt samma beräkningsgrund ingår syre med 49.78 %,
kisel med 26.08 %, järn med 4.11 % och det viktiga ämnet kol, som i milliontals ton årligen
förbrukas, med endast 0.19 %.
Aluminium framställdes först i metallisk form av Wöhler, som erhöll den i form av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
