Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - De olika metallernas framställning, av E. S. Berglund och P. Palén - Aluminium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
822
ANDRA METALLER ÄN JÄRN.
eftersom lerjord förbrukas, vilket synes av att badspänningen sjunker, tillsättas nya
portioner, som först förvärmas genom att läggas ovanpå kolpulvret. Den bildade
aluminiummetallen avtappas vart eller vartannat dygn. Driften är sålunda ganska enkel. En
man kan övervaka upp till 4 ugnar.
Flera andra förfaranden för framställning av aluminium ha föreslagits, av vilka
dock få kommit till utförande. Ett av de mera kända är reduktion i elektrisk ugn, vilket
kommit till användning för framställning av aluminiumlegeringar. Reduktion av
aluminium är nämligen möjlig vid den höga temperatur, som man kan uppnå i elektrisk ugn,
men därvid vill den bildade metallen förflyktigas. Om man då i beskickningen tillsätter
en annan metall, t. ex. järn eller koppar i fint fördelat tillstånd, legerar sig den
utredu-cerade aluminiummetallen med dessa och stannar som legering i ugnen. Detta
förfarande har särskilt utarbetats av bröderna Cowles och tillämpats i England för
framställning av aluminiumbrons med 15—17 % aluminium.
Egenskaper och användning. Aluminium har en silverliknande färg med dragning
åt blått. Den är hårdare än tenn men mjukare än koppar. Ju renare den är, desto
segare är den; håller den mindre än 98 % aluminium blir den spröd. Den äger vid vanlig
temperatur god hållfasthet, som hastigt avtager vid högre temperatur. Dess
värmeledningsförmåga är ungefär hälften så stor som koppars och dubbelt så stor som järns.
Aluminium har på grund av sina många goda egenskaper, ringa sp. vikt förenad med
relativt stor hållfasthet och elektrisk ledningsförmåga vunnit en oerhört vidsträckt
användning inom alla teknikens och vardagslivets områden. Det är numera en metall, som
vi äro väl förtrogna med och dagligen bruka i form av allehanda oumbärliga redskap och
utensilier. Inom luftfartstekniken kan den väl knappast undvaras och har säkerligen
genom att möjliggöra lätta men starka konstruktioner varit ett av de viktigaste medlen
i den snabba utveckling, som detta moderna fortskaffningsmedel kan uppvisa. En
Zeppelinares skelett och hela aeroplan göras ju numera av aluminium eller dess legeringar.
En speciell användning, som spelat och fortfarande spelar en viktig roll både för
tekniken och vetenskapen, har aluminium fått i Goldschmidts »aluminotermiska»
process eller det s. k. termitförfarandet. Den uppfanns 1894 av Goldschmidt i Essen och
definieras i patentbeskrivningen sålunda: »En eller flera reducerande metaller eller
legeringar inverka på en metallförening så, att blandningen antändes på ett ställe och brinner
sedan själv vidare under utvecklande av hög temperatur, så att den utreducerade metallen
under fullständig oxidation av det aktiva elementet (metallen) bildar en enhetlig regulus,
och en flytande slagg uppstår.» Som reduktionsmedel användes aluminiumpulver, som i
ekvivalent mängd blandas med den metalloxid, som skall reduceras. Processen grundar
sig därpå, att vid aluminiums förbränning till aluminiumoxid betydligt större mängd
värme frigöres än vid förbränning av ekvivalent mängd av de flesta andra metaller. Under
reaktionen uppstår därför ett stort värmeöverskott, som är tillräckligt att bibringa de
erhållna produkterna en synnerligen hög temperatur. Med hjälp av Wiborgs »termofon»
har man beräknat temperaturen vid förbränning av en blandning j ärnoxidoxidul och
aluminium till 3 000°. Förbränningshastigheten är även mycket stor. Ett kg termit
(järnoxid-aluminium) förbrinner på en sekund.
Förfarandet har fått en ganska mångsidig användning bl. a. till framställning av
rena kolfria metaller och reduktion av metaller och metallegeringar av hög smältpunkt,
t. ex. krom, mangan, kisel, titan, volfram m. fl. Vidare användes metoden för
framställning av konstgjord korund, aluminiumoxid, som bildar slaggen vid reaktionen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
