Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - De olika metallernas framställning, av E. S. Berglund och P. Palén - Aluminium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METALLERNAS FRAMSTÄLLNING. ALUMINIUM. 821
Det numera använda på ovannämnda uppfinningar grundade framställningssättet
för aluminium kan sålunda i korthet sägas bestå i elektrolys av en smälta av kryolit
och flussmedel mättad med lerjord, vilkens smältpunkt ligger mellan 920 och 1 000°.
Vid elektrolysen användas som anoder kolelektroder, vilka förbrukas av det vid
reduktionen av aluminiumoxiden frigjorda syret. Badets temperatur vidmakthålles genom
det värme, som utvecklas vid den elektriska strömmens passerande genom detsamma.
En betingelse för erhållande av en ren metall är, att de använda råmaterialen äro
rena. För det elektrolytiska badet använder man numera konstgjord kryolit framställd
genom att i en vattenlösning natriumfluorid och aluminiumfluorid blandas, varvid det
olösliga dubbelsaltet kryolit utfaller. Även lerjorden, vilken i naturen förekommer som
mineralet bauxit, undergår först en reningsprocess, vilken kan ske enligt olika metoder.
Genom smältning av bauxit med soda erhåller man natriumaluminat, varur rent
ler-jordshydrat utfälles med kolsyra. Enligt en av Hall uppfunnen och i Amerika använd
metod smältes oren bauxit i elektrisk ugn, varvid föroreningarna bilda en slagg, som
lätt kan skiljas från den smälta lerjorden.
Ehuru denna metod ej ger en fullt ren
produkt, har den dock den fördelen, att man på
detta sätt kan behandla även kiselsyrerika
bauxiter. En del försök ha gjorts att
använda ler jordsrika leror som
utgångsmaterial för framställande av ren lerjord, bl. a.
även i Sverige, och utsikter finnas, att vi
på så sätt skola få tillgång till ett billigt
material för aluminiumframställning.
De vid elektrolysen använda
kolelektroderna måste även framställas av rena
material, varför de vanligen göras av
re-tortkol eller koks från petroleumdestillation.
De formas i regeln i block, 25 X 30 cm i
fyrkant och 30—50 cm långa, vägande
30—-70 kg. Förbrukningen är teoretiskt 667 gram per kg aluminium, men håller sig
i praktiken vid 600—650 gram.
Elektrolysbaden (fig. 796) utgöras av fyrkantiga tråg av tjock järnplåt infodrade med
kolpulver, vilket samtidigt tjänstgör som katod. Normala dimensioner äro längd 2.4 m,
bredd 1.3 m och djup 0.7 m. Strömmen tillföres genom kablar, som förena badets
järnhölje och strömkällans negativa pol.
Vid bestämmandet av det elektrolytiska badets sammansättning måste även hänsyn
tagas till att den smälta massans sp. vikt blir lägre än aluminiums. Dennas sp. vikt är
i fast form 2.66 och i smälta 2.54. En smälta bestående av kryolit med 20 % lerjord har
en sp. vikt av respektive 2.90 och 2.35 samt en dylik med sammansättning 1 molekyl
kryolit och 2 molekyler lerjord respektive 2.98 och 2.14.
En normal elektrolyt håller c:a 36 % kryolit, 44 % aluminiumfluorid och 20 %
kaliumfluorid, vartill sättes lerjord till mättning, d. v. s. c:a 20 %. Badet hålles vid 800
till 900° temperatur eller säkert över aluminiums smältpunkt, 650°. Badspänningen
plägar vara 7 å 8 volt.
Vid igångsättningen nedsmältes först kryolit, varefter flussmedel och lerjord
tillsättas. Badets yta täckes av ett lager kolpulver för att hindra värmeutstrålning. Allt
Fig. 796. Elektrisk ugn för
aluminiumframställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
