Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - Legeringar, av E. S. Berglund - Legeringar av andra metaller än järn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
834
ANDRA METALLER ÄN JÄRN.
än rent bly och visar dessutom den egendomligheten att vid »fall» genom luften i smält
tillstånd bilda runda droppar, som även efter stelnandet bibehålla denna form. Som
smältapparat använder man ett gjut järnskärl med väl täckande lock, i vilket man först
nedsmälter blyet under ett täcke av kolpulver. Därefter tillsättes arsenik eller en
arsenikförening, vanligen realgar, under omrörning med en träspak. Sedan slagg och kol
avdragits från metallbadet, gjutes legeringen antingen genom en silbotten ned uti ett schakt
eller på en roterande skiva, från vilken metallpartiklarna slungas ut och bilda kulor.
Haglen hålla i genomsnitt 0.2 till 0.8 % arsenik.
För framställning av lätt smältbara legeringar använder man blandningar av bly,
tenn, kadmium och vismut. De sistnämnda båda metallerna hava särskilt förmågan
att göra metallblandningar lättsmälta.
Kadmiumlegeringar hava ofta en smältpunkt, som ligger under 100°, så att
de smälta i kokande vatten. Legeringar som hålla såväl kadmium som vismut äro
mycket spröda, under det att de vismutfria kadmiumlegeringarna äro tämligen
tänjbara. Kadmiumlegeringar användas för lödningar, som måste göras vid låg temperatur,
för plomber i tänder samt för avgjutningar av föremål som icke få utsättas för hög
temperatur. En legering av 6 delar bly, 7 delar vismut och 1 del kadmium smälter vid 82°
och kan begagnas för lödning under vatten. För klichéer använder man en legering av
46 % bly, 33 % tenn och 21 % kadmium.
Vismutlegeringar användas för tillverkning av klichéer och säkerhetsventiler för
ångpannor, för lödningar och för anlöpning av stål. Vismutklichémetall håller 48 %
tenn, 32.5 % bly, 9 % vismut och 10.5 % antimon. De lättsmälta vismutlegeringarna
hava i allmänhet en något högre smältpunkt än kadmiumlegeringarna.
Den s. k. R ose s metall, som består av 8 delar bly, 3 delar tenn och 8 delar
vismut, smälter vid 79°, samt Newtons metall med 5 delar bly, 3 delar tenn och
8 delar vismut vid 94.5°.
Lödmetall. Som lödmetall eller lod betecknar man legeringar, med vilkas tillhjälp
man medelst smältning sammanfogar två metallstycken. För att lödningen skall lyckas,
måste lödmetallen väljas sådan, att den har förmåga att legera sig med de metaller, som
skola förenas. Lödytorna måste vara fullkomligt rena, och även den smälta lödmetallen
måste hava en alldeles blank yta. Den måste dessutom vara lättflytande för att väl
kunna utfylla mellanrummet mellan de båda stycken, som skola sammanfogas. Detta
villkor uppfylles bäst av de lättsmälta legeringarna, men om de lödda föremålen skola
utsättas för höga temperaturer, måste mera svårsmälta lödmetaller användas. Dessa
senare kallas slaglod, under det att de mera lättsmälta lödmetallerna kallas snällod.
Då särskilt slagloden böra hava samma färg som de metaller, vilka skola lödas,
brukar man giva dem namn, som antyda, till vilka metaller de passa, t. ex. silverlod,
guldlod, mässinglod, nysilverlod o. s. v.
Då man skall sammanlöda stycken av samma metall, användes bäst som lödmetall
metallen själv. Bly, guld och platina låta löda sig på detta sätt.
Snälloden hava en vit färg och bestå huvudsakligen av tenn och bly. Allt
efter mängdförhållandena mellan de båda metallerna växla lodens smältpunkter mellan
180 och 240° (tennets smältpunkt är 230°, blyets 334°).
Slagloden äro vanligen gula eller röda till färgen på grund av deras halt av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
